älskade Robinsson

Tillbaka. Äntligen. Typ... Någon diskussion över deltagarnas förmåga alternativt prestation det tänker jag inte föra ty där är isen för tunn. Fröken benådades med tillräckligt mycket insikt för att inse att jag vore den första på en eventueel thailändsk strand att ställa till med bråk. Ivrigt påhejad av matmonstret. Blodsockerdippar med tillhörande utbrott hör ju till vardagen (återigen, stackars Peckson) och skola inte förringas. nä, hatten av för människor som orkar stå upp utan tillstymmelse till kolhydrat och dessutom kvittra framför en TV-kamera.

Ett hyllningsinlägg? Icke! Nog för att det var dramatik på hög nivå och förra veckans avsnitt men tyvärr bleknar det i skuggan av två fantastiska (ironi) mäns uttalanden...

1. Coola grabben som sätter en ära i att inte bli berörd och aldrig vill erkänna att något är bra. Samma fantastiska man jämförde deltagarnas beteende efter förgiftning från fel sorts rötter i matlagningen med "en vanlig lördagkväll hemma". På stranden låg deltagarna i fosterställningen och fnittrade utan att själva veta varför. Vart ifrån kom han sa han? Får man hoppas att han INTE röstas fram som årets kommuninnevånare?

2. Genuspedagogen! All heder TV4 som måste sökt med både ficklampa, sockerbit och flanellskjorta för att hitta denna stenåldersman. Ugg! Han trodde inte på kvinnliga ledare och hävdade bestämt att män är bättre att ha då de vinner mer. Sen männen kom till stranden och laget bröts det nämnda lagets segersvit och den första förlusten var ett faktum. Om stenåldersmannen såg krassa fakta, kammade luggen och idkade ödmjukhet? Knappast. Istället så inpräntade han det citat vi nog aldrig kommer glömma " Men are hunters, women are feeders!"

KÖÖÖÖÖÖÖR, skrek Paolo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0