Älskade ungar

Den blomstertid den kom och med den var det dags att ta farväl. Farväl, tack och lycka till. Ett tillfälle att summera alla gemensamma upplevelser och utmaningar. Jag brukar jämföra det med en resa. En resa tillsammans men också bredvid. Som åskådare och hejaklack. Åskådarplatsen blir nu den permanenta medan deras äventyr fortsätter.

Frökens minns och skrattar åt nästan allt. Häftigast av allt när det gäller jobbet är ändå ödmjukheten. En nyfunnen styrka som i sin tur bidrar till tacksamhet. Älskade ungar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0