Hanna Rubäck

Tömde burken. Använde slickepotten för att lyckas. Älskar att vara vuxen.

Hade inget bröd hemma. Ville hemskt gärna ha nutella. Hur lösa? Äter med sked. Jag är en dosk. Sparka på mig.

Nästintill kidnappning men det var kanske vad som behövdes? Tröttare än nånsin och definitivt i behov av nya intryck. Förkylningen fick vi på köpet, mindre skoj men äventyret ville vi inte byta bort.

Har traskat gata upp och ner, spenderat mångan timmar på soligt torg och med oss hem följde 4 får. 2 var. Väluppfostrade och kanske vaccinerade.

Armkrok är grymt underskattat, likaså en inre jacka och robust mat à la arbetskarl passar fröken som fisken i havet.

Lyfter på hatten och tackar för inbjudan. Krakow kan definitivt rekommenderas. Pirogerna å.

Det låter så på loftet i alla fall. Kaos och noll koll. Hjälp!

Väskan är inte packad, sängen är inte bäddad, almanackan är knappast till någon hjälp och när sist användes spisen till något annat än kaffe? Pust...

Rymning känns hemskt bra just nu... Rymning, äventyr och nya upplevelser.

Kan man köpa energi på tub? Flaska?

Veckans höjdpunkt:
Trött tjej försökte beta av stora högen efter gårdagens sista lektion. Trött som få och som bonus blev man både inlåst och inlarmad. Åh detta ljuva ljud av sirener!!

Det har liksom alltid varit så. Oavsett vad. Tips, trix och teknikträning i allt från borddukning via matteläxor till bilkörning. Oavsett så kan han sin sak i spåren. Go är han å.

"Nu skaffar du dig ett par längre stavar och börjar åka lite"

Bära eller brista sa fröken. Jag måste få testa i alla fall! Sagt och gjort. Päron, hundar, apelsiner, skidor, valla och tusen fjärilar i magen packades in i svenssonbilen och avresan var ett faktum. Hundspår över en myr och absolut tystnad. Hälsingland levererade. 4 km senare flinade fröken runt. Ont javisst men inte på värsta sätt. Ett stort steg framåt och en apelsin i mål. Det kommer att bli. Uppåt och framåt.

Dagens bonus måste ju vara Sveriges finaste kransmas. I hans ögon är man alltid en vinnare. Det krävs bara lite hundgodis.

"Här kommer Knocke och Smocke också. Nu blir det tråkigheter..."

Till och med en trött gammal Beckrulle från 1800frösihjäl sträcker upp sig och blir helt klart sevärd när Bamse gästar.

Viktig fundering: växer dagens barn också upp med Bamse? Tror att vi kan vara på väg mot undergång annars...

..och en handfull grabbar. Enligt Martin Björk luktar vi inte hallonbåt. Åtminstone inte i sal 2. Det är möjligt. Men inget kan slå yogamattorna i sal 4.

Började dagen med 45 minuter Steve, det här kan inte annat än bli en fantastisk dag. Vi jobbar på...

Ett par hundra muppar som samtidigt och i takt (Jaja, någorlunda) gör benböj, upphopp, utfall, tåhäv, handstående, burpees, höga knän, armhävningar, löpsteg med mycket, mycket mera... Skickade en bild på spektaklet till en utomstående och oinvigd som förundrades men frågade om jag inte egentligen förvirrat mig till en N' SYNCkonsert? Måste ju medge att likheter absolut finns!

Hur som haver, fröken trivs som fisken i vattnet och längtar till imorgon... Nya utmaningar. Uppåt och framåt!

http://www.vistartarettmarathon.se/

Klicka in vetja! Som en sån där skattkarta man fick på kalas som liten... Man vet inte var och när men spännande är det!

Vilka är dom? När sker det? Var? Hatten av i alla fall!

Skulle återigen fotografera fossingen. Börjar bli en vana typ. Vrida, vända och posera.

Med landstinget kommer sittande i väntrum på köpet. Jag och någons farfar trängs i en liten soffa utan stoppning. Favoritserien "the Big C" rullade på den nyinköpta plattisen på väggen. Så långt inget konstigt alls. Tills en av huvudkaraktärerna ger sig in i en ny bransch. Deluxe! Vi snackar telefonsex. Grovt. 2 män, varav en spelar och överdriver. Skämsdöden drog över mig som klibbig kolasås. Måtte det vara över snart tänker man, "det är ju ändå SVT". Pyttsan. Länge och många detaljer. Puh...

Stackars mig och någons farfar.

"Hanna Rosén, dina plåtar är klara" Aldrig någonsin att jag lämnat sjukhuset så fort.

Fin kväll på liten biograf. Gillar biomörkret och den påtvingade tystnaden. Vilande. Ingen mobil, inget snack, inga frågor eller kommentarer. 2 timmar och 20 minuter utan att bli avbruten. Utan att bli observerad. Ville ta med mig känslan hem och stoppade nästan fingrarna i öronen.

Lyfter lite extra på hatten för casting, scenografi och kläder. Svensk film kan verkligen vara så himla bra!

Jag var där. Fin söndag.

Mission Impossible? Kanske. Vi tog med senaste leksaken och besökte den äldre generationen. Kände mig som en dammsugarförsäljare av rang när jag rabblade användningsområden, visade kortrkommandon och berätta exakt hur lätt och smidigt allt är. Hur det mottogs? Till en början med samma gamla vanliga skepsis men vändningen kom när mamman visade Facebook. Vet inte jag. Det känns nog jobbigt med mamman på Fejjan. Men nog vore det ball om dom skaffade padda och kunde skypa? Sms:ar gör vi ju redan.

Försvarsmakten tyckte allt att dom var riktigt klipska. Spiken i huve' och allt det där. Träffande javisst men grundläggande militärtjänst utbildning -nej tack! Stannar hemma och sorterar ännu en bokhylla.

Dock tycker jag att reklamfilmen med tjejen som mycket omständligt fotar sin mat är.. Ja, målande för vårt decennium.

Bjussar på bilden. Känner mig trots allt väldigt trygg i mitt fläckvist pedantiska hem.

Rymde för en välbehövlig helg i 08-området.

Strosade anonymt på gatorna för att sedan trängas med pappor i täckbyxor och mormödrar med glasögonen uppkörda i fräsigt färgade luggar. Tokmycke barn och skoförbud -check. På scenen gestaltade fina vännen karaktärer ur Barbro Lindgrens böcker för barn. Helt plötsligt slog insikten till som ett slag i magen: så klart att Max inte kan prata!

Kvällen fortsatte hos en annan go och saknad vän. Födelsedagskalas med nya bekantskaper och spännande diskussioner. Lyster i ögonen kan synas och äntligen fattade någon det här med att brinna för saker.

Alice Cooper sjöng om gift i venerna och från taken hängde piraterna i rep. Trancegolv, minusgrader och när sist skrattade man så mycket? Snubblade förbi gamla jobbet och drömde om svunna tider. Veckopendling var faktiskt inte så dumt.

Helgen avslutade med alldeles för dyra inköp och en föreställning som inte lämnade någon oberörd. Man kunde bokstavligen ta på stämningen i lokalen och publiken visste inte riktigt hur den skulle reagera. Fnitter och prat och oroliga rörelser. Innan det var klart grät de flesta av oss.

På bussen hem summerades helgen och betygsattes med guldstjärna. I öronen snurrade P1s vinterpratare förbi. Vissa bättre än andra. Sorans rekommenderas!

Paradoxalt nog finner fröken vila där det aldrig är lugnt och stilla. Ny inspiration och lite extra jävlaranamma... Nya utmaningar på gång och inte att förglömma: vardagen. Det här klarar vi. Uppåt och framåt.

Sportmössa eller tantmössa. Oklart. Ärvd efter mormor är den i alla fall. Den och morfars mejeristmössa samt en gul, emaljerad plåthink. Och envisheten förstås. Man kan ärva olika. Jag sitter nöjd. Myser lite över minnet av en vrång men mest en go liten tant. Mormor som lyckades få smeknamnet "blondinen" att låta fint.

Hur som haver, kompletterar outfiten med tantigt marsipangodis till förmiddagskaffet och svär lite över den däringa tvättmaskinen som prompt skulle börja brinna. Vill inte ha lakan med rökdoft. Däremot måste de manglas. Tvångshandling typ.

Spiken i kistan och huvudet på nålen eller nåt. Bra skriver hon och inte är det fiction inte.

Asläskigt enligt omvärlden även om man själv börjar känna sig hemmastadd. Exemplen skulle kunna fylla vilken dagbok som helst men vi nöjer oss med något kort och koncist: jag är okej. Väldigt okej. Snälla, sluta presentera presumtiva män för mig. Vill hemskt gärna fortsätta tro att jag duger som jag är. Singel eller inte. Hörs!


Fotnot: har inte skaffat katt, är fortfarande trogen mot min Labrador.

Mental träning och små etapper av utmaningar aka "saker som hör julen till". Jag har ätit mig igenom chokladkalendrar och julbord, bevistat otaliga luciaframträdanden, koreograferat för en julkonsert, själv dansat på julskyltningen, egendesignat julkort och som grädde på moset: firat en hel julafton med familjen enligt alla våra (något egensinniga) traditioner. Julen 2012 -check!

Vill dock tillägga att jag själv misstänker den däringa hälseneinflammationen att egentligen vara en släng av julallergi. Sådäså.

Behöver jag tillägga att tjugonda knut är varmt välkommen? Äntligen skall alls dessa tomtar bort! Fett obehagligt med alla dessa skäggiga gubbar överallt...

Tjejvasan känns i jämförelse som en baggis... Hanna Rosén, over and out!

Snällaste valpen ställer upp på det mesta.