Hanna Rubäck

Det är bara att inse att man ungås med de mest hårdnackade i staden. De verbala käftsmällarna viner förbi öronen, de få man hinner ducka för vill säga :) Lord, ingen rouge behöves dock. tack för den mina kära!

frökens knä checkade ut ganska hårt och bestämt i fredags... sympati för det? njae... beordrad kökstjänst och ännu mer sömnbrist, som sagt:  tack för den.

ett dygn i stockholm resulterade inte bara i enorm danslust och träningsvärk i magen utan även ett enormt behov av stockholmslust... vill inte åka hem, skanderade 2 blondiner med betongsug... ibland känns 27 mil övermäktigt långt! pust...

sista studset avverkat, vad ska man nu dyrka? tack och lov att cullberg blir kvar!

helgens höjdpunkt var nog ändå att få hinna klämma lite på lillasyster, älskade syster! svarta underkjolar ligger på beställning och sen var det ju det där med vals... för att inte prata om kavaljersval. kan vara så att syster med skäggig pojkvän redan löst frågan åt fröken annars blir man ju bra sugen att välja mannen som hälsar med "Hanna mitt hjärtas sång och ögons ljus", hur många kan stoltsera med det på en måndag eftermiddag? trodde väl det... kaxig som få men det gäller ju liksom att suga på de få karameller samhället slänger åt en...

frukost på trendigt café (typ, eller nå....) eller som Anton uttryckte det, 104 spänn för senap! ja inte alla var helnöjda... som vanligt hamande vi i diskussioner gällande vårt ursprung. vad kom egentligen först? neandertalarna eller cromagnonerna? inte lätt att vara blond när man dessutom har gett sig den på att vara grym på värdelöst vetande... några snabba sms till väl valda personer i telefonboken resulterade dock i rätt svar samt en kraftig käftsmäll... känn på den här:

"Tror inte det är en fråga om vem som kom först, som jag förstått det var neandertalare en av-art eller en gren av homosapien. Lite som bollnäsbor. Det är inte en fråga om bollnäsborna kom före eller efter homosapiens de råkade bara utvecklas åt ett annat håll än oss andra"

Till mitt försvar får jag väl säga att jag länge funderade på att ge igen med en kraftig verbal käftsmäll, tyvärr saknades förmågan att överglänsa så det fick bli en bannhund istället... aka min lillasyster/hans flickvän... oerhört omoget, I Know, men dock så effektivt.  Matchpoäng till Bollnäs!

Titeln syftar förövrigt på namnet på min kommande självbiografi, med tanke på all tid som tillbringas med fröken Gretchen DeLuxe blir det nog en svidande satir med mycket omvärldsreflektion... Undrar om hon kan tänka sig att ställa upp som co-writer? Måste undersökas...

ordentlig sådan också.  värsta sorten faktiskt. inte det att det inte händer grejs i omgivningen, snarare tvärtom... det i kombination med prioritering. när man snittar 5-6 timmar i sängen med kudden per dygn sen jag vet inte när känns ordbajsandet för omgivningens kritiska blickar inte som högsta prio... bättring lovas någon gång i framtiden typ eller inte alls.

almanackan sprutar ur sig uppgifter att göra och för första gången någonsin prisar jag högre makter för att jag inte lever i en Harry Potter-värld... Fatta om fanskapet hade kunnat tala? Panik! Dock är jag ju fortfarande väldigt sugen på en sån där klocka som fröken messerschmidt aka Hermione hade... Kan man hoppas på tradera?

Livet traskar på om än i något ny riktning... "Det här ska jag jobba mig ur" domderade fröken, frågan är ju bara hur länge det gäller? när är man egentligen ur? Oklart. Säkert är i alla fall att sockertigern har checkat ut, för gott. Hej och hå tightsen på kvittrar Greta. Och visst håller jag med, jag menar, vad är väl en bal på slottet? Ingen aning, får säkert aldrig reda på det heller dock kanske jag kan lyckas lista ut hur en bal på GH är? Håller tummarna för att kristi himmelfärdshelgen blir som jag hoppas...

månaden eller resterande tiden av vårterminen går annars i utmaningens tecken, "har man inte gjort det förr så får man" lyder mottot... vi bockar av en det ena en det andra annorlunda uppdraget... modevisningar med massa, ska vi säga intressanta?, repetitioner varvas med föreställningar, genrep, nytt sommarjobb, lösa erbjudanen nför sommaren, massa häng i en viss vit soffa och rejäla doser av galghumor... som sagt, man får det! 


uppdrag innebär ju att lämna älskade heden vilket mer och mer framstår som en främmande planet när man träffar på vanligt folk... människosynen är väl kanske inte helt okej överallt. smått deprimerande att inse att våra elever ligger ljusår framför stadens äldre generation i uppförande, hyfs och proffesionalitet. skrämmande eller kanske betryggande? snart tar de över...

internt som alltid, jajamensan. vill även passa på att slå ett slag för ödmjukheten! lite små surt och inse att mammsen haft rätt alla dessa år men det är bara att kamma luggen och plocka fram leendet... snart, alldeles snart, är jag nog vuxen... typ. nästan. kanske. nja...

lektion med fina elever väntar alldeles strax, nya föreställningar repas in parallellt med att slutproduktionen för succé... det är bra tider just. sarosa stoltserar som gruppen som nästan fick åka till shanghai men det kankse var bäst så? nya uppdrag trillar in och bitterheten har nästan klingat av... i och försig hade kanske det där askmolnet ställt till det i alla fall? vem vet sjöng hon ju den där långhåriga stintan med gitarren...

förvirrat och ostrukturerat, precis som tillvaron fast med en massa trevliga ljusglimtar... vårsolen överraskar då och då för att inte tala om alla nya erbjudanden som knackar på... det kan nog satan bli en bra sommar i alla fall.

citatet: "vilken tonart är det vi börjar gå på?" (oj, har du absolut gehör du? är inte det ett enormt slöseri med resurser att sätta dig på det här då? när du hör höga C så väntar du på tersen sen är det dags... elak, jag vet. ödmjukhet var det ju... förlåt.)

3 blondiner på äventyr...