80-talist... javisst!

vi tillhör nästan zap-generationen, men bara nästan! vi fick mobiltelefoner så där lite i efterhand, för att inte prata om T9... hua...
klämd mellan 2 stolar, mellan 2 generationer. ja vem är inte det kontrar 70-talisterna? käften! det här är annorlunda!
vi är nästan bekanta med all modern teknik men minns fortfarande hur man kontaktade människor för att arrangera lekdejter utan vare sig sms, msn eller facebook... jojo, det gick!

förebilderna då? tja... vad sägs om pojkbands-eran vs flickgrupperna? den som inte hade bar mage, fetaste pushupen och platåskor i vidoerna på mtv var ju bara såååå inte okej... lagom till att min årskull slutade nian och begav sig mot vidare studier på gymnasiet såsade spörs-Brita omkring i rött lackfodral och sjöng något om att hon trillat dit igen... trillat vart? in på kanelen? möjligt. vi vet ju alla hur det gick... om det var dåtidens ideal, kan man ju förstå krocken mellan vår generation och 90-talisterna som med glädje lyssnar på moderna visförfattare och traskar till skolan i stora stickade tröjor.

Detta är inte tänkt som en ursäkt utan mer som en förklaring. Vi ber inte om ursäkt. vi blev som vi vart och det finns många fördelar med oss, även om vi kan tyckas vara lite... annorlunda? samla ett gäng av oss på samma plats så ser ni minsta gemensamma nämnaren.

under vår tonårstid strävade man efter de absolut tightaste jeansen (tro mig, värre har inte funnits...) -gärna vita, stora puffiga dunjackor, platåskor som hette duga och sportkläder med stoooora märken. jajemen! foundation? nono... brunkräm skulle det vara, massor! snyggt... leta tag i en gammal skolbok så förstår du. kul! kul men inte snyggt, eller diskret...

läget idag? idealet förändrades och vi följde med... tack för det! dock kom nästa bakslag efter högskoleutbildningen... lagom till att ca 300hp var inlästa och man kunde titulera sig ingenjör-tandis-ekonom-whatever drog den ekonomiska depressionen över världen som pesten... jaha, suckade ett gäng med betydligt mycket lägre självkänsla än vad som från början var tänkt. vad nu? en extra kurs i något som kan ses som spjutkompetens iframtiden eller vad?

det kommer att lösa sig, det vet vi. spörs-Brita, Justin och resten av gänget lever ju idag... det gör vi också och vår chans kommer. vi väntar... vi väntar länge men vet att det inte är förgäves. har man haft ork att spela gammeltidens super mario och dessutom hitta tricket till att varva, då klarar man det här å! vi syns.. vi vet inte vart, men vi syns! hej.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0