Hanna Rubäck

Vintern blev för lång, vi räkna alla dagarna o väntade förjäves på ett ljus som aldrig kom. O vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om.
Vintern blev för lång. Så vi räkna alla dagarna o väntade förjäves på ett ljus som aldrig kom. O vi lovade att aldrig bli som dom som somnat om.
Vintern blev för lång. Vintern blev för lång.


Bara det faktum att man skriver en sång som heter "Ystad badflicka 1957" säger väl allt? Hatten av. Basta! Och dessutom kommer hon till Bollnäs. Igen.

(telefonen ringer...)

Jag: A, det är Hanna.

Hon: Hej det är din frisörs assistent. Din frisör har tyvärr blitt sjuk och kan inte hjälpa dig dig imorgon. (Läs: förra veckan. Utväxten är nu bredare än stilla havsklyftan)

Jag: Jaha...?

Hon: Din frisör kontaktar dig snart för att boka ny tid. Hej då.

Skrik och panik! Rubba inte mina cirklar och lägg utav med detsamma!

När det kommer till sjukgymnaster och frisörer borde inte vanliga regler gälla. Det är ju liksom inte bara att byta och ta en annan... Och man kan ju ge sig fan på att när man väl lyckats uppfostra en så att de inte längre kommer viftandes med den där plattången alternativt har slutat ordinera utfall som rehab då ska de antingen skaffa barn, åka jorden runt eller vara långtidssjuksrivna. Eller ännu hellre emigrera. Sluta!

Jag kan varken namnet på min husläkare, tandläkare, banktjänsteman eller bovärd men vet hur många vasalopp min sjukgymnast åkt, vilken färg på balklänningen min frisör hade samt god-jul-sms:ar med min sjukgymnast.

Have I made myself clear? Det här är viktiga grejer!

Vad krävs egentligen för att man ska få som man vill? Att man själv utbildar sig?

Tillbaka. Äntligen. Typ... Någon diskussion över deltagarnas förmåga alternativt prestation det tänker jag inte föra ty där är isen för tunn. Fröken benådades med tillräckligt mycket insikt för att inse att jag vore den första på en eventueel thailändsk strand att ställa till med bråk. Ivrigt påhejad av matmonstret. Blodsockerdippar med tillhörande utbrott hör ju till vardagen (återigen, stackars Peckson) och skola inte förringas. nä, hatten av för människor som orkar stå upp utan tillstymmelse till kolhydrat och dessutom kvittra framför en TV-kamera.

Ett hyllningsinlägg? Icke! Nog för att det var dramatik på hög nivå och förra veckans avsnitt men tyvärr bleknar det i skuggan av två fantastiska (ironi) mäns uttalanden...

1. Coola grabben som sätter en ära i att inte bli berörd och aldrig vill erkänna att något är bra. Samma fantastiska man jämförde deltagarnas beteende efter förgiftning från fel sorts rötter i matlagningen med "en vanlig lördagkväll hemma". På stranden låg deltagarna i fosterställningen och fnittrade utan att själva veta varför. Vart ifrån kom han sa han? Får man hoppas att han INTE röstas fram som årets kommuninnevånare?

2. Genuspedagogen! All heder TV4 som måste sökt med både ficklampa, sockerbit och flanellskjorta för att hitta denna stenåldersman. Ugg! Han trodde inte på kvinnliga ledare och hävdade bestämt att män är bättre att ha då de vinner mer. Sen männen kom till stranden och laget bröts det nämnda lagets segersvit och den första förlusten var ett faktum. Om stenåldersmannen såg krassa fakta, kammade luggen och idkade ödmjukhet? Knappast. Istället så inpräntade han det citat vi nog aldrig kommer glömma " Men are hunters, women are feeders!"

KÖÖÖÖÖÖÖR, skrek Paolo.

Vem försöker jag lura? Jag kommer inte somna om. 4 känns ju som en normal tid. Det här luktar kortison..

på värsta viset ska jag be att få tala om. jojo. har påstått själv att jag fått den manliga sorten, ni vet den där när man tycker så vansinnigt synd om sig själv. i morse fick jag bekräftelsen, nu har målbrottet kommit också. tack för den liksom.

hur som haver, förkylning innebär oftast ett flertal timmar under varma filten och frmaför mr Tivo. Så även denna gång... Inte bara mössor har producerats samtidigt en hel del analyser (stora och viktiga kan jag försäkra!) har också skapats:

- Vem skriver egentligen Mrs Montassamis manus? För jag går bara inte med på att hon är så där korkad. Jag har bestämt mig för att hon får färdigskrivna manus och pga språkförbistringar inte kan förstå hur galet det låter. Så får det vara. "Golf är en social sport, man kan spela ensam..." Behöver jag fortsätta?

- Den fantastiska reklamen för bungy pump. Inget ont om stavgång. Jag är den första att erkänna träningsformens funktion vid rätt teknik men reklamen! Inte nog med att den där sjukgymnasten läser innantill sämre än en själv men demonstratörsbrullan med lysgrön-topp går ju för bövelen passgång! Sånt accepteras bara av söta labradorer.

- Robinsson. Det känns ju lite som om att sparka in en öppen dörr men...

-Övrigt: förken har hunnit sätta ihop både ett och två dreamteam till "Så mycket bättre", kan det inte bara börja sändas nyss? Idol ger jag blanka fan i men det här, det vill jag ha! Nyss! hatten av för Debatt som håller fortsatt hög klass i väntan...

Tillbringade förra helgen (den innan monsterförkylningen och ja, jag ser ett samband) på ytterligare en utbildning. Denna gång för att bli konceptledare inom funktionell styrketräning. Oerhört ballt för mig och mina jämlikar, ordbajs för er andra. (Nämner inga namn men exempelvis ni på balkongen i Uppsala...)

Hur som haver. Utbildning är alltid spännande dels för att man får lära isg förbannat mycket nytt, träna och må som ett as samt plågas av ytterst kompetent folk men inte minst för kurskamraterna. Varje gånng (det har hittills aldrig  slagit fel en enda gång!) kommer jag hem med citatboken full. Härliga typer i spandex som bara inte kan hålla tänderna för tunga.. Oförargliga denna gång men ändock så förbannat roliga.

- "Du är ett praktexemplar!" sagt av kursare vid vistering av grundposition. Jag är med andra ord en jävel på att stå rakt upp och ner. najs.

- "Vadå, är du militär?" sagt av samma kursare när jag berömde hon om. Kan det vara dags för fröken att fundera på hur hon formulerar sig?

- "Och du är dansare eller?" uttalat av ett stycke sjukgymnast på väg till konsum. det syntes tydligen på gången. undrar vad exakt det är dom tar det på föär det är tametusan inte första gången. ska nog lämna steppskorna i omklädningsrummet nästa gång...

...påstår ju att man sover bort 27 år av sitt liv. Just precis det får väl inte mig att deppa. Intalar mig själv att jag ligger under medel i den frågan. Däremot skulle jag vara intresserad av statistiken över hur mycket tid vi snoozar bort? Denna så förbannat onödiga vana som vi lagt oss till med sen vi gick över på modernare väckarklockor än de anno 1849. Kan man vänja sig av med det precis som man kan sluta snusa? Tacksam för svar.