jaha du...
fröken har äntligen sovit igen sig efter att ha nallat på sömnkontot alldeles för länge sen... 11 timmar i stora sängen på landet. lite som att se en klubbad säl med hjärtestillestånd... typ. drömmarna står ändå på huvudet... panikångest för att man inte hittar rätt valblanketter varvas med enorma faktafel gällande familjekonstellationen... jaha du.
efter 11 timmar borde man stå med två fötter på jorden och ha koll på läget. inbillar jag mig... icke. hjärtslags-VM och fjärilar i magen... inför riksdagsvalet? njae... måste vara något annat. hur som haver, vi gillar.
men apropå valet då? jojo... mätningar hit och dit kan få en att tappa tron och lite till när det gäller medmänniskorna på planeten. röstningen är i alla fall avklarad om än på ett litet väl dramatiskt sätt... finns det egentligen några andra sätt en dramatiska när det gäller vår familj? tror inte... jag och mormor har i alla fall, tror jag, lyckats rösta demokratiskt... jag hade tunnelseende och en vansinnigt hög decibelnivå på rösten medans jag tömde handväskan i jakt på röstkort, legitimation och intelligens. samtidigt kör mormor 8:or runt mig med rullstolen och val-personalen försöker panikartat att brotta in mig bakom ett grönt skynke... lord! det var först på väh gem från vallokalen som jag kommer på att mormor inte hade några glasögon på sig... vem av oss läste? oklart. direkt oklart.
varför kan jag aldrig bete mig som alla andra?
