Hanna Rubäck

Känslan som uppstår när man tappar sin MacBook i golvet. Tystnad. Vågade inte ens fota eländet i försök att blidka fru Karma.

Har ni hört om hon som pratade på inandning, glömde koreografin och bytte ut "eliptisk rörelse" mot "epileptisk rörelse"... Nervös? Skoja inte! Uppehåll på grund av skada i nästan ett år men fjärilarna var på plats. Allihopa. I magen. Det kan bli revansch på måndag... Det får lätt klassas som utmaning det med.

Blev din lillasyster precis citerad i nationell radio? Inte? Då var det visst bara min. Ämnet var hämnd och ja, hon är rätt svårslagen på den punkten. Nedan är bara ett exempel på jargong och uppfinningsrikedom. Sa jag att jag älskar henne? Gränslöst!

Spenderade en liten timme i höstsolen i lördags. Manifestation för alla människors lika värde stod på agendan och vi som tycker lika var där. Trevlig känsla i magen infann sig och inte blev det sämre när riktiga guldklimpar från gymnasiet dök upp. Fint liksom. Myser lite extra över det faktum att tre stycken 17åriga tjejer fick större gehör än 70 vuxna karlar. Värt.

Premiären för raggsockorna har avverkats. End of an era liksom sa sommaren och tackade för sig. 7 kommande månader med konstant kyla. Som vi längtat. Not.

Det här med gym. Trots vissa anställningar och titlar innebär det alltid samma ångestmoment MEN jag var där. Puh...

Skitläskigt ju. Hörs ju på namnet men ändå. En klok människa berättade att han varje dag försökte utsätta sig för något som skrämmer honom. För att utvecklas som människa. Så långt allting gott. Men när man ska försöka applicera teorin på sig själv och sin egna trygga tillvaro då? Att jag är lat har jag redan erkänt. Lika med bekvämligheten. Men att jag bokstavligen går cirklar runt allt jag anser vara något obekvämt är satan i mig inte acceptabelt. Ändring! Basta! En utmaning per dag fram till jul (apropå obehagliga saker) borde ju rimligtvis innebära att man skrapat ihop tillräckligt med skinn på näsan för att noga titta under sängar före 2013? Den som lever får se. Vi åker!

Skön bonus på morgonpromenaden.

Dagisflashbacks deluxe.

Och Otta så klart. För jämställdhetens skull. Angenämt. Jag fick dem. På riktigt. Toknöjd tjej.

På morgnarna. Ja resten av dagen håller väl inget enormt tempo den heller. Vi vilar oss i form liksom. Någon har uttryckt åsikter om att vi är slöa men.. Ser vi ut att bry oss?

Jojo. Som om man vore värsta mjölkbonden liksom. Men vad gör det när man bor i hjärtat av vackra Hälsingland och har en Labrador på armslängds avstånd? Ingenting. Absolut ingenting. Dimman låg tät och bara sniglarna gjorde oss sällskap. Sniglarna och tranorna. Massa tid och rum till summering av sommaren och vi konstaterade att vi är nöjda. Nöjda med sommarens äventyr, upptåg, utmaningar men kanske framför allt timmarna i hängmattan. Dryga timmen senare landade vi på pappans ranch igen och efter språngmarsch är det legitimt med tupplur och mysig film med mamma. Livet deluxe. Vi tankar tid helt enkelt. Snart är det dags...

Insomnia? Lägg ner. Hur tänkte vi nu? Allt utom pigg och glad kexchoklad. Tack för den. Det lär ju bli tupplur på farmors soffa idag. Igen. Det här luktar ond cirkel...

Känslan kom liksom smygandes. Helt oförberett. Insåg liksom efter ett tag att det var ju jättespännande fast så himla subtilt. Nöjd som få men som sagt, den måste kanske läsas igen. "sakta och motvilligt fann jag mig tillrätta. Men inuti i en annan ensamhet den här gången."