Hanna Rubäck

 Hittade ett utkast från ett drygt år tillbaka. Fina minnen från förra klassen och stora äventyret. Håll till godo: 

 8 dagar, massa tåg och 30 elever. Lite lätt trött i öronen men skrattmusklerna är väl motionerade de också.

 Veckans huvudsyssla topp 3: vi gömde oss, åt mat och duschade. Lite speciellt fokus för att vara tonåringar men vår guldklimpar är inte som alla andra. Dom är finast. Punkt.

 Discobowling –check.

Danslektion med tyskar på typ svenska –check.

Vikarierande assistent på tysk kemilektion –check. (Är det nu man ska erkänna att man har IG i Kemi B tänkte fröken. Antagligen inte. Nicka och le.)

Folket, kulturen och atmosfären då? Jo tack, jag åker gärna tillbaka. Jag menar, i hur många svenska butiker är vovsingen välkommen in? Noll konstigt på fina shoppinggatan i Berlin. I love it! De få skentrevliga idioterna försvann i vimlet av politiskt korrekta lärare, guider och servitörer. Kollegorna hade nog hoppats på ett bortgifte av skrivande blondin till Indien men tyvärr blir man kvar på arbetsplatsen.

Frågan kvarstår dock över hur förbannat svårt det ska vara att meddela spårändringar i tid och varför inte sätta ut vagnsnumren? Underlättar ju för trafikanterna men ibland är en cigg viktigare än övriga arbetsuppgifter… Skärpning Malmö!

Menyn i övrigt? Snuskkorv (på ett positivt sätt), dönep kebeb, apfelstrudle och assholes. Undrar fortfarande om det inte kan vara han i cykelaffären som ställt in vår parabol? Spelar roll sa fröknarna och lämnade lilla staden för stora staden men fick nöja sig med 140 cm säng. Vi har liksom fått en helt ny chans att lära känna varandra.

Nöjda konstaterade de 3 häxorna från eastwick att samtliga 30 elever kom tillbaka till landet och nog har han rätt den däringa eleven när han säger att ”Det är kul å resa å!”

Det här förbannade skitsnacket om att unna sig. Lägg av! Jag får krupp! Krupp, tuppjuck och afasi. Jävla joll är vad det är.

Orka leverera ett försvarstal varje gång man petar i sig något sockerhaltigt eller sätter annan guldkant på tillvaron. Det tar ju för bövelen hela glädjen ur njutningen. Idioti!

Trist men man fattar ju.

Har vinkat hej då till någon som har fattat det där med riktigt kött, grädde i kaffet och vad värdegrund verkligen är. Att våga stå upp för det man tror på är ingen smal sak men en skön utmaning. En utmaning till mig. Med en rejäl spark i rumpan i form av en övertydlig uppmaning drog han. Jaja, jag ska...

Den blomstertid den kom och med den var det dags att ta farväl. Farväl, tack och lycka till. Ett tillfälle att summera alla gemensamma upplevelser och utmaningar. Jag brukar jämföra det med en resa. En resa tillsammans men också bredvid. Som åskådare och hejaklack. Åskådarplatsen blir nu den permanenta medan deras äventyr fortsätter.

Frökens minns och skrattar åt nästan allt. Häftigast av allt när det gäller jobbet är ändå ödmjukheten. En nyfunnen styrka som i sin tur bidrar till tacksamhet. Älskade ungar.

Så klart! Surfade runt och drog vinstlotten i inspiration. Det blir mjuka paket i år. Igen.

En mindre lagerlokal (typ) fylld med restgarner från tidigare projekt och alldeles för många myror i rumpan resulterade i nytt hittepå.

Skissen bygger på 100 mormorsrutor. Genomförandet bygger på tålamod och ett sommarlov.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/239983/images/2012/pic_206581078.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/239983/images/2012/pic_206581078.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/239983/images/2012/pic_206581080.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/239983/images/2012/pic_206581080.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/239983/images/2012/pic_206581101.jpg" class="image">

Nuvarande miljöminister. Handen på hjärtat kompis, inte är vi jättenöjd med det valet?

Smådryg, arrogant och dåligt påläst. Känns ju som omnejd den platsen om någon, kan jag tycka, borde gått till någon med ett bokstavligen brinnande intresse för miljöfrågor. Kanske.

Det kan eventuellt, kanske, ungefär vara så att jag råkade spontan-klicka hem en espressomaskin i morse. I arla morgonstund. Typ gryningen. Det bör väl tilläggas att jag inte dricker espresso. Och nej, morgonkaffet hade inte inmundigats.

Kocklandslaget hade inte en chans i jämförelse. Ödmjuk som vanligt. Japp.

Inget konstigt alls. Det är så dom jobbar på ranchen.

På lördag liksom. Från och med lördag och 7 dagar framåt. Trevligt.