Bollnäs goes Berlin
Hittade ett utkast från ett drygt år tillbaka. Fina minnen från förra klassen och stora äventyret. Håll till godo:
8 dagar, massa tåg och 30 elever. Lite lätt trött i öronen men skrattmusklerna är väl motionerade de också.
Veckans huvudsyssla topp 3: vi gömde oss, åt mat och duschade. Lite speciellt fokus för att vara tonåringar men vår guldklimpar är inte som alla andra. Dom är finast. Punkt.
Discobowling –check.
Danslektion med tyskar på typ svenska –check.
Vikarierande assistent på tysk kemilektion –check. (Är det nu man ska erkänna att man har IG i Kemi B tänkte fröken. Antagligen inte. Nicka och le.)
Folket, kulturen och atmosfären då? Jo tack, jag åker gärna tillbaka. Jag menar, i hur många svenska butiker är vovsingen välkommen in? Noll konstigt på fina shoppinggatan i Berlin. I love it! De få skentrevliga idioterna försvann i vimlet av politiskt korrekta lärare, guider och servitörer. Kollegorna hade nog hoppats på ett bortgifte av skrivande blondin till Indien men tyvärr blir man kvar på arbetsplatsen.
Frågan kvarstår dock över hur förbannat svårt det ska vara att meddela spårändringar i tid och varför inte sätta ut vagnsnumren? Underlättar ju för trafikanterna men ibland är en cigg viktigare än övriga arbetsuppgifter… Skärpning Malmö!
Menyn i övrigt? Snuskkorv (på ett positivt sätt), dönep kebeb, apfelstrudle och assholes. Undrar fortfarande om det inte kan vara han i cykelaffären som ställt in vår parabol? Spelar roll sa fröknarna och lämnade lilla staden för stora staden men fick nöja sig med 140 cm säng. Vi har liksom fått en helt ny chans att lära känna varandra.
Nöjda konstaterade de 3 häxorna från eastwick att samtliga 30 elever kom tillbaka till landet och nog har han rätt den däringa eleven när han säger att ”Det är kul å resa å!”
Men åh, fint!
