Hanna Rubäck

Om jag skrivit inlägget för en vecka sedan hade jag surrat om "vem ska trösta knyttet..." osv men efter en dag i hufvudstaden med tillhörande (välplacerad och välförtjänt men mjuk) spark i stjärten är man typ på banan igen!

Svacka stavas utan X och är oerhört lätt att diagnostisera. Så länge det inte drabbar än själv förstås. Dags att gilla läget och rida ut stormen. Framåt och uppåt som någon vis sa...

John Blund har packat och dargit, skolskenssemester till varmare breddgrader kanske? Klokt val. Heja heja. Kan man kanske hoppas på ett vykort i alla fall som plåster på såren för alla plågsamma gryningstimmar? Antagligen inte...

Upp på hästen och iväg bara. (Tänk om man skulle ha någon musik med westerntema i bakgrunden här på bloggen? Oklart... Kan vara sömnbristen som talar.)

Livet rullar på. Nä. Ljug. Livet kan just nu jämföras med tillvaron på savannen men skuttarna var tydligen ett segare släkte än några räknat med. Förvirring och förvåning råder även hos oss.

Audition alabama. Apnervös innan men vill inte att det tar slut när man väl är i gång. Fina ungar. Finigast faktiskt.

Nyårslöften då? Jojo fast på mitt eget sätt. Vägra vara som alla andra och skicka iväg löften om mer träning. (Kanske lova mindre? mer tid i härliga soffan gunnar? planera in godisätning? nästa år kanske...) Fröken mörkrädd vågar ju numera titta under sängen. Inte med glädje, det ska tilläggas, man jag kan! Men spindlarna då? När inte ens honungspuckot vill ställa upp och rycka ut då måste man väl... imse, vimse... hua. Spindlar och det där med gym. Ja antingen går det vägen eller så blir det terapi. Alltid något, ett äventyr är ett äventyr.

Tycker btw lite synd om budkillen som får jaga mig över stan för att leverera alla specielbeställda träningskläder men undrar samtidigt hur svårt det ska vara att lära sig sin egen storlek? Typ mensatest för en vimsig fröken.

Mensa ja... ingen inbjudan ännu. Konstigt. Nästan obegripligt faktiskt. Taskigt.

Just nu: sitter i fina vännens soffa och försöker summera en dag som gick... för fort?

du fattas mig...




...varje dag. jämt.

sover som aldrig förr. garanterat! suktar efter rödlackade hushållsmaskiner, snabbare vardagsteknik och kanske lite sol på näsan?

har pangtjong hastigt anmält till 2 nya utbildningar och satte nästan (men bara nästan) i halsen när jag såg mitt nya veckoschema... drömmen om en lugn vår is no more. hej då!

längtar efter lillasyster och säger inte nej till kram från lillebror. tycker fortfarande inte om spindlar (vad satan ska dom vakna redan för?) men skulle vilja införa potatismos-tvång för alla.

känner mig lite missunsam mot alla lyckliga jävlar som kvistar omkring med rävar på kläderna men skulle inte för allt i världen byta ut min hållahandenkompis.

har med andra ord inte blivit klokare eller mer strukturerad med åren men vill passa på att påminna om att läsandet på bloggen är heeelt gratis... hej!

smash and grab Uppsala över dagen. Mysfirande en dag för tidigt för tvillingarna med italiensk mat på tallriken. Topp topp!

Dagens ack så sura dock: tappade ett av fina örhängena... skit...