Hanna Rubäck

"Lite proportioner älskling, jag har köpt räkor inte uran."

"Har du gått en PR-kurs hos hovet eller?"

Det finns olika sätt att starta sina dagar på. Labradoren har sitt eget sätt. Morgonstund har guld i mun och hundkoppel i handen. Man får helt enkelt skynda på med morgonkaffet. Hur som haver, värt är det. Älskade lilla valp.

Har man blitt zumbainstruktör ska man ha mössa. Punkt. Favoritfärger och andra detaljer tas det ingen hänsyn till längre. Här är det överraskning som gäller!

Lämnade bort hunden, som jag dyrt och heligt lovat att vakta, till fina vännen och drog själv till sporthallen. Labradorens osvikliga förmåga att försätta matte i dåligtsamvete-mode föll som en trött gammal Teliaaktie när bilderna på grabbarna grus äventyr över stock och sten började trilla in... Finaste ungarna och älskade valpen!

Städade ett mycket stökigt kontor och träffade på en kär gammal vän. Saknaden efter gamla klassen kom på köpet.

Not. Fy vilken dag. Och inte fanns det något att skylla på heller. Fina elever, mycket avverkat och bästa kollegorna. Lik förbannat. Dagen smakade halväcklig gammal äppelskrutt och själv sög jag nog stenhårt. Urk. Hatar känslan. Skulle aldrig lämnat sängen. Drar täcket över huvudet och hoppas på att vakna på rätt sida.

Måste erkänna att beskedet var en lättnad.

Vi har ju så fattat grejen. Man greppar klacken och tittar lite nonchalant ner. Som om man inte visste att någon tittade. Fastän man gör det. Där av tecknet. Tror vi. Modeblogg är på gång...

Fattar du? Jag gjorde det! Men inte utan min Skånking! Så jävla nöjd. Och det bästa av allt: jag mådde så jävla bra. Pratade hela tiden, skrattade och har för första gången någonsin fattat vad det där med "andra andningen" betyder.

Här har man traskat omkring och trott att man är explosiv kortdistansare. Pyttsan. I loved it! Ödmjukheten skiter jag blanka fan i. Stolt som få och med massa mersmak.

"Söndagsfika" är det deal på!

Helt oförberedd klev vi rakt in i något helt nytt. Nytt för mig. Nytt och smärtsamt på ett skönt sätt men framför allt berörande. En genialisk presentation då det bara skapade en längtan efter att se mer. Mera! Mersmak för det nya kort sagt. Hur förklarar man för någon som inte begriper hur sårbart det kan vara?

Men hur långt är det till 9:e december? Egentligen?

Rädslan som kramar om en när det kommer en clown spatserandes. Bara så där. Mitt på ljusa morgonen.

Platsbeskrivning: en tågstation i södra Norrland. Typ Bollnäs. Höstlov vilket innebär ganska mycket folk.

Undertecknad sitter inte bättre vetande och väntar på ett vanligt tåg en helt vanlig dag när han dök upp. Clownen. Lugnt spatserandes. Full utstyrsel och fetaste sminket på! Skitläskigt. Det var ingen vanlig clown heller utan en sån där "harlequin" -jag har googlat!
Febril sms-kontakt utbröt med de närmsta... Vad göra? Se detta som ett omen och blåsa av hela resan?

Att P3 kör med "crazy thursdays" är väl en sak, men det här är faktiskt löjligt!

Beslut togs om att avresa nog var okej, bara jag höll mig undan. Ett är då säkert: det händer bara mig!