Asså, det är galet...
Sjung om studentens lyckliga dar.... och sjöng det gjorde dom våra studenter, även de blivande. Och förken satt som vanligt och skyllde sina blanka ögon på pollen, damm och diverse partiklar i luften... Det här med att gråta i tid och otid, har det med åldern att göra eller är det bara åoch acceptera att man är en riktig lipsill? Inget känns ju direkt lockande, vi letar vidare och lämnar titeln osagd... Förslag?
Med studenten kommer tillhörande stipendier och gissa hur stolt man var när 3 av 5 kulturstipendier gick till våra esteter? Och dessutom var 2 specifikt till dansare! (40%!!) Tårkanalerna fick sig ännu en prövning och inte blev det bättre när vi var på kusinens mottagning och faster höll ett hyllningstal till sin son. Blödig som sagt. Mottagning som sagt... Ännu en släktträff, blivit många såna i år... Jättekul men ibland vet man inte om skratt eller gråt är den mest sunda reaktionen men säkert är ju iaf att nästa tävling på chefen på Fawlty Towers, den vinner jag! (Se föregående inlägg...)
Ja nog är det galet... Fröken Roséns nya favoritline är nog just "asså det är galet..." vet inte om min toleransnivå dalat som börsen eller om livet snurrar likt en centrifug men uttrycket används som svar på de flesta hälsningsfraser... April och Maj blev precis så pressade med uppdrag, föreställningar och kaos som alla prognoser visade men till allas förvåning kom vi ut på andra sidan med något som faktiskt kan liknas vid ett leende... Slutproduktion med tillhörande turné, flytt från hufvudstaden, dansavslutning, semesterplanering, byte av studier, viskonsert, seminarium, heden på stan, klassisk konsert... Almanackan drunknar och pekar finger men vad gör det om 100 år? Solen lyser ju! NU väntar bara sista veckan på skolan med planering inför nästa året men de flesta planerna för dansen är redan lagd... Lilla och Stora Skutt (elevernas nya benämning på oss danspedagoger, fyndigt... Tack Lena!) kan bara konstatera att det verkar bli ännu fler projekt och äventyr... Men men, som vi tidigare konstaterat... Matchhjältarna sitter inte på avbytarbänken!
Lagom till elevernas sommarlov ska vädret enligt samtliga metrologer slå om till klassisk svensk sommar men inne bland Sheratons vita marmor märks ju ingen skillnad... Även denna sommar kommer fröken bära den så heta Ipren-brännan men rekreationsresan till Bulgarien är bokad så det är bara att hoppas på lika många soltimmar i år som förra. Pratade precis med Malin, min partner in crime, på msn... Och allt verkar vara under kontroll. Nya bikinis är inhandlade, de turkosa shortsen får naturligtvis VIP-platsen i resväskan och Fenix är bestämt för åtminstone första kvällen...
Månadens galnaste blir i alla fall gästspelet i röd flamencoklänning och kastanjetter på Hilton i måndags... Vad var det som hände? Det är direkt oklart... Men helt plötsligt stod jag på en välgörenhetsfest och försökte stampa i en heltäckningsmatta och se så spansk ut som min blonda lockar tillåter... Livet är en fest och jag är narren i ensemblen! Timmarna innan låg magsäcken upp och ner och jag försöket dämpa nerverna med den klassiska det-är synd-om-mig-shoppingen... Samvetet värkte duktigt på tåget hem men vad gör det om 100år? Hakuna matata!
Ögonen går i kors och benen värker... Dags att natta kudden!
Citatet: Den man ligger med får bädda och håll tungan i rätt mun! (många visdomsord skulle levereras till avgångseleverna, tänk så kreativ en danshäxa kan bli mitt upp i ett ljusrep... hatten av för dig!)
Bäst just nu: Simba, solen och Pluttans intåg i Sverige.
Sämst just nu: Oprovocerat våld... Vi lämnar det så och hoppas på polisens insats.
