intagningsprov
I veckan har vi utsatt 20 st minst sagt ambitiösa unga dansare för årets audition. Jag minns fortfarande mitt livs första audition... Till Hälsinglands det också. En livrädd Hanna Rosén i silverfärgade jazzbyxor stapplade in på Renstedska. Baletteknik, improvisation/mimik, arabesquer, jazz och stretdance... Provet tycktes aldrig ta slut. Efter 4 timmar, precis innan mamma tänkte anmäla mig som försvunnen, dök jag upp hemma med ett kontrakt i handen. Jag har något svagt minne av en kram från min ömma moder. Det är direkt oklart om den fysiska utmattningen ens kunde mäta sig med den psykiska. Åh herregud... Jo du, gissa vilken skitsmal liten snorunge som inte sovit alls den senaste månaden? Jojo.. Åk 8 gick ju milt sagt i träningsvärken och krokodiltårarnas tecken.
Om jag vore en stor och respekterad skribent, i klass med Selma Lagerlöf typ, skulle jag kanske kunna ge er en glimt av den skräckblandade förtjusningen som medföljer en audition... När du söker Hälsinglands DansTeater slipper du visserligen nummerlappen à la Balettakademien (eller skidskytte-VM för den som vill... skillnaden är obefintlig) men stämningen i lokalen den är nog alltid densamma... Dagligen pumpar medier, granntanter och diverse professorer oss fulla med skräckscenarion och skrönor om de förtappade umgdomarna i vårt lilla lagoma land. Besök ett intagningsprov och ni är frälsta! Det är en härlig, och lite lätt annorlunda känsla, som infinner sig i magtrakten när ungdomar är beredd att satsa och jobba hårt för att nå sina mål. Hatten av för alla er som sökte och presterade, för det gjorde ni! De flesta presterade långt över sina egna och våra egna förväntningar när det väl var dags!
