ärlighet varar längst!
när jag var liten brukade min fröken rita guldstjärnor i mina läxor när hon rättat dem. eller ibland... inte alla. bara när man lyckats stava någorlunda rätt, fått till det där med skiljetecken och dessutom färglagt flaggan, hästen eller vad det nu var i rätt färg... summa sumarum: fick man en guldstjärna hade man gjort bra.
nu är fröken, fröken själv och tänkte uppgradera det gamla systemet... sagt och gjort, ett smärre föråd med glitter besprödda klistermärken föreställandes ballerinor köptes in som belöning till årets elever med klassisk termin. vid bra insatser var det då tänkt att man skulle få ett klistermärke. som alla nästan vet så är vi snart vid terminens slut och inte alltför många klistermärken har delats ut (notera att jag som författare väljer att inte lägga någon som helst värdering vid detta) så fröken räckte under dagens lektion fram arket med märken till eleverna och sa "varsågod, de här ska ni ha". vad tror ni gensvaret blir? jojo...
"men Hanna, du kan ju inte ge oss alla på en gång, klistermärkena är ju den enda anledningen till att vi kommer hit!"
demokrati für alles! hur fan ska jag kunna skaffa barn? jag fattar ju inte ens de mest elimentära reglerna! ger upp...
