Hanna Rubäck

...och så vart det stillestånd i hjärnan. Vad var det jag ville dela med mig av? Hmm... Säkert inget som bidrar till världsfreden i alla fall.

Veckan gick ju fortare än fortast. Galet fort. Poff och så var det fredag... Vad satan hände? Vart har jag varit och vad har hänt? Hmm... Noll koll, liten boll.

Donna med modevisning, koreografi, pudlar på huvudet och vem vet allt har avklarats... Mycket jobb för lite glans men som oftast en väldigt rolig resa! Ännu roligare var det ju att läsa recensionerna... Tack för det sa 2 blondiner och myste lite extra. Telefonen ringer sig varm heeela dagarna när inte inkorgen drunknar och går under. Många trådar att knyta ihop så här på sluttampen, det ska gå men pax för krasch på midsommardagen. Mobilfritt dygn under täcket  planeras...

För tillfället linkar fröken sig fram, blod svett och tårar utan någon som helst överdrift. Catwalk-dans med foten i svart tejp, inte så där väldigt gala men allt roddes i land. Men nog kändes päronens förslag om akuten lite väl överdrivet, även för en hypokondriker som jag själv. Hörs! Men skjuts till jobbet och glass blir fröken aldrig för gammal för, även om den där glassen var och förblir imaginär... snålt sa Bill. Eller nä... Bull blir det ju, Kristin är Bill. Nästan säker på det faktiskt... eller? minnet sviker oss gamla. tört.

Dagens horoskop bjuckade både undertecknad och resterande kollegor på ett gott skratt... "En romans är möjlig med din chef eller någon som är äldre eller rikare än du. Du blir häftigt förälskad." Jaha... När? Nu? Hur löser man detta? "Hej jag heter Hanna, hur gammal är du och får jag se ditt kontoutdrag?" Greta påstår att jag sätta mig ner och vänta på att det händer... Tyvärr, det har gett absolut noll resultat. Bara och inse att man blir flickan på glasberget för tid och evighet...  Hoppas dom har mjuka kuddar där, sittsår är minsann inte att leka med.

klart, slut, lakritsstrut!