lögnhals skrek hon i brevet

mormor. älskade favoritmormor. den där sköna tanten i rullstol med vitt hår och pillemarisk blick. supertanten som ger envisheten ett ansikte men som var med och introducerade vänligheten här på planeten. hon som tycker att fröken Rosén är stark. stark och snygg. hon som undrar om jag får många komplimanger. hon. just precis hon ja. hon har bytt stil helt. vi klickar inte. eller hon diggar inte mig. längre...

i tisdags blev jag anklagad för att ljuga. inte en gång. ett flertal. jaha du... för att? oklart men tanten är helt på det klara med att jag, eller möjligtvis min morbror som jag kan vara i maskopi med, har bytt ut hennes glasögon mot ett par andra för så där dåligt ser hon inte. jag som trodde att vi hade något på gång...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0