make over?
tanken slog mig i fredags. igen ska väl ärligt erkännas.
det är fint när eleverna reagerar som vid åskstöt när man för en gångs skull släpper ut den där hästsvansen. eller när kollegorna enträget, väldigt enträget, frågar ut en varför man är uppklädd när man bytt ut mysbyxorna (du vet dom där ljusgrå med läskig brunfläck på ena skinkan) mot strumpbyxor. eller favoriten, beröm över den nya parfymen när man bara kom ihåg att använda deodorant. najs.
ångestvecken i pannan vet ingen hejd varje gång man har "off duty-dag" och förvänats klä sig civilt. hur ska en göra? att täcka kroppen med så pass mycket tyg så att man inte är oförskämd klarar hon väl av men kvaliten på det hele... lord.
vad är okej att blanda och vad är big nonos? vad anses 2011 vara basplagg som varje blondin med lite självrespekt förväntas ha dinglande på rätt sorts galge i garderoben?
kan man önska sig något sådant i födelsedagspresent? ringa tomten? eller kan man kanske byta ut skatteåterbäringen mot ett par timmar i butiker med ett stycke överextrem stylist som muttrar ord på språk som jag inte behärskar men som resulterar i något som skulle kunna liknas vid normalitet?
att skilja ut bra sport bh:ar från dåliga gör man i sömnen. funktionsmaterial är a och o för fröken och fotriktiga skor... behöver du fråga? tjugonitton olika sorters outfits till olika sorts träningspass beroende på intensitet, genre, tidpunkt eller humör det har hon men koll på årets jeansmode? nä, såvida det inte är samma som 2002 igen...
gör om. gör mig rätt!
