Hanna Rubäck

jajamensan! har återigen tvångskommenderats ut till landet för att göra...tja? allt? ingenting? en massa typ fast inget som påverkar världsfreden. skönt det... raggsockorna på och sen betade vi av allt som bara är kul men noll viktigt egentligen...

fröken har åkt i en alldeles för liten bebispulka med mediokert resultat. att finaste någonsin specialpistade en pulkabacka "bara för att du ska ha något att göra" spelade ingen roll. alla tränarambitioner i världen stog sig slätt mot en fnittrig gammal dansfröken. "det är för lite vilja i dig, nå proffs blir du inte!" nä. men lycklig då? jojomensan. han är bra den där lagom tjocke.

nattligt äventyr på skoter då? fröken var helt övertygad om att de där gamla grådvärgarna slkulle kika fram vilken sekund som. men lever gör man ännu... elda på sjön, döpa om stjärnbilder och lyssna på fusknorrländska till leda. rättvist.

svärmors mat, päronens mat, massa efterrätt, sega gamal ostbågar (dom är som bäst då), en liten tår av saknad, app-lek och en väldans härlig vovve. stickning alabama men framförallt och helgens absoluta favprit: bara vara. bara vara nära.

årets första snöängel är förresten gjord.