Hanna Rubäck

Sliter mitt hår över en stört omöjlig taktanalys men kan ändå inte riktigt ge upp. Vrång som få och helt utan tålamod. Taskig kombo... Undrar i mitt stilla sinne varför jag inte blev en sån där välplanerad typ med extra deodorant och parfym i väskan? Skulle suttit bra nu. Straffar mig själv litegrann och läser dåliga bloggar. Såna där som publicerar bilder på tamejfan allt dom stoppar i sig och tvångsmässigt fotar allt dom köper ner till minsta hårsnodd. Förfäras över hur många som faktiskt verkar ha mat och "dagens look" som enda hobby. Klev jag på en öm tå? Smidig som en elefant och samvetet har jag tappat bort så det är väl mycket möjligt. Even Steven för mig om det inte kommer några fler julkort. Världen står på huvudet och helt plötsligt känns ens egna problem jävligt futtiga. Hoppas dom har det bra. Blåögt sagt, I know... hoppas dom har det okej i alla fall. Allt för nu. Hej.