Hanna Rubäck

                                                                                                                                                                    2008-02-29

2 veckors influensa... Morr, spott & fräs! Trots att febern har dunstat bort känns tillvaron lite suddig, lite som slowmotion blandat med Bambi på hal is. Summerade precis ihop den senaste veckan till lillasyster som för tillfället har flytt landet och insåg då först hur absurda vissa saker är. Detta har verkligen varit exens glada vecka och vilka entréer de har gjort sedan. Det är som en enda lång cabaret, vi låter resten vara osagt men besöksförbud är ju grymt underskattat!

Sitter i skrivande stund i växelhäxans grotta och försöker knacka ner min blogg med hjälp av pekfingervalsen medans nagellacket på den andra handen ska torka. Jajamensan jag erkänner, här målar vi naglarna på arbetstid. Dock är det väl nästan en del av arbetsuppgifterna, iförd headset och högklackade skor kvittrar man med husets gäster och anställda om livets stor problem som extra handdukar till rum xxx, bagagehjälp nyss, vart ligger stadtshuset och hur hittar jag till hissen? Lite som att lyssna till Dolly Partons "9-5" i 8 timmar. Dagen till ära har jag hittat en färg som närmast kan beskrivas som jordgubbssaft med discoglitter i. Och där drog landets alla hyperfeminister efter andan för orka uttala alla fördömningsplagiat... Well, well enjoy!

Även resten av helgen kommer att tillbringas på det eminenta hotellet dock har jag och en kollega bokat bord på Pontus By the Sea, hur nöjd kan man bli? Känns som alldeles precis lagomt mycket äventyr för the Rose denna helg. Har ju egentligen börjat lägga ut vibbar om diverse vinkvällar och så men med tanke på den enorma studiehögen som växer bakom ryggen kan det nog vara klokt men en helg med lite stillhet... igen. Nej vi blickar framåt mot våren och alla härliga kommande uteserveringar!

Passar avslutningsvis på att slå ett rungande slag för min fantastiska mentor som gjort det ige. Satt fingret precis på min ömma punkt, kikat över glasögons kanten med frökenblicken samt rätat ut om inte alla så många av de tagliatelle liknande funderingarna. Det är ju märkligt hur man kan köra fast på sådana relativt triviala saker jämfört med alla vuxenvärldens hinder som man lyckas ta sig igenom. Man upphör ju aldrig att förundras över spökena under sängens ständiga föränderliga natur.

Tack för mig, hej!