Splittrad, surrig och stressad!
Sitter i mitt väldigt lilla och inte alltför mysiga arbetsrum... Egentligen är det nog tänkt att jag ska plugga, men... Hur kan man ge mig ett arbetsrum med internet? Dålig planering...
Värsta läskiga uppdraget som fotbollshustru (blivande iaf, förbannade messersschmittar!), lagfest med tillhörande mingel, middag och pardans... Panik! Vet inte vilken fot jag förväntas börja med i foxtrot och tror fortfarande att offside är en filmtitel och inget annat... Kan ju inte mer än att gå åt skogen det här! I vänta på kvällen dom repar jag in lite sann huligananda... Full fart!
Värsta läskiga uppdraget som fotbollshustru (blivande iaf, förbannade messersschmittar!), lagfest med tillhörande mingel, middag och pardans... Panik! Vet inte vilken fot jag förväntas börja med i foxtrot och tror fortfarande att offside är en filmtitel och inget annat... Kan ju inte mer än att gå åt skogen det här! I vänta på kvällen dom repar jag in lite sann huligananda... Full fart!
Jag lägger ner!
Vad vore livet utan Youtube? Hur skulle vi moderna apdjur klara oss utan detta konstanta och sanna nyhetsflöde? Fröken har under morgonen blivit upplyst... Härmed avsäger jag mig samtliga uppdrag som performer och pedagog! Jag lämnar med högburet huvud golvet till de mer överlägsna grannarna i öst! Systrar och bröder, vänd er till Finland och njut av denna saknade kvalitativa kulturen... DISCO!
Regnväder...
...och helt plötsligt är hela världen upp och ner!
Någon form av vuxenutbildning bedriver "kom-och-lyssna-på-musik-dagis" för pensionärer i rummet bredvid. Helt underbart att veta att kommunen kommer planera aktiviteter för mig den dagen jag är rynkig som ett russin, extra plus då det uppenabrligen finns kulturella inslag. Men! Kunde man kanske varit något mer eftertänksam när man valde lokal? Tanken är att jag ska plöja en tegelsten som behandlar ungdomsgrupper i teori och praktik innan seminariet som väntar runt hörnet (tidspanik de luxe) men hur jävla lätt är det med klasssisk musik på en nivå som väcker de döda och får trumhinnorna att gömma sig någonstans med dammråttorna och arbetsglädjen? Snälla! Jag orkar inte mer!
Inte blir det ju bättre av att man bråkar med en viss styrelse om bagateller, saknar sängen och att lägenheten är i desperat behov av några tangosteg med dammsugaren... Surt sa räven, Bajs sa Hanna!
Fan va jag saknar dig Pluttan!
Någon form av vuxenutbildning bedriver "kom-och-lyssna-på-musik-dagis" för pensionärer i rummet bredvid. Helt underbart att veta att kommunen kommer planera aktiviteter för mig den dagen jag är rynkig som ett russin, extra plus då det uppenabrligen finns kulturella inslag. Men! Kunde man kanske varit något mer eftertänksam när man valde lokal? Tanken är att jag ska plöja en tegelsten som behandlar ungdomsgrupper i teori och praktik innan seminariet som väntar runt hörnet (tidspanik de luxe) men hur jävla lätt är det med klasssisk musik på en nivå som väcker de döda och får trumhinnorna att gömma sig någonstans med dammråttorna och arbetsglädjen? Snälla! Jag orkar inte mer!
Inte blir det ju bättre av att man bråkar med en viss styrelse om bagateller, saknar sängen och att lägenheten är i desperat behov av några tangosteg med dammsugaren... Surt sa räven, Bajs sa Hanna!
Fan va jag saknar dig Pluttan!
Finns inga rubriker som passar...
Söndagmorgon och klockan ringer vid sju, nästan gryning typ. Begreppet sovmorgon har reducerats bort till onödig lyx för några veckor sen. Reducerats har även det sociala livet med fika och struntprat, familjemiddag, slappa kvällar med fjärrkontrollen samt andra saker som ökar på välmåendet. Dubbla kurser på högskolan med till hörande litteratur, seminarium, föreläsningar och skrivuppgifter sätter en tydlig prägel på vardagen. Är hela livet en enda lång vardag? Just nu... Svar: ja! De kvällar när hjärnan strejkar och vägrar och plugga gnager istället det dåliga samvetet och magen får dra lasset. Med nöd och näppe lyckas man planera in en och annan minut med sin pojkvän och det dåliga samvetet gör sig återigen påmint...
Apropå pojkvän. Efter en alldeles fantstisk dag med show på stan i strålande höstsol föll fröken ihop som ett punkterat bildäck på svärfamiljens köksgolv. Kan det vara så att man tar på sig lite för stort ansvar? Möjligt. Tur att man är tillsammans med världens gulligaste Simba som bar upp en i sängen och befallde en välbehövlig powernap på si sådär en timme. Trött tjej. Efter lite sömn kom både syre och personlighet tillbaka till hjärnan och vips kunde man bedriva normala konversationer igen. Underbart. Ett förhållande med 2 muppar kan ju inte bli annat än galet och precis så är det. Efter en snabb men ack så seriös analys av vårt förhållande konstaterades att jag vaknar med något som kan liknas vid Lasse Kongo varje morgon medans han får dras med något som kan likans vid en ångkokt grönsak på kvällarna. Olika dygnsrytm? No shit Sherlock!
Söndagen spenderas framför datorn med ett tappert försök att knacka ner en observation med tillhörande reflektion och analys ur genusperspektiv. Skitlätt, NOT! Eftermiddagen och kvällen kommer tillbringas i danssalen med föreställningsrepetition de luxe innan fröken har motat undan världssamvetet med ett löfte om föreläsning istället för den efterlängtade glassen. Surt sa räven! Rätt åt dig skrek vuxenkommiten. Som lillasyster sa, "det är bara att vika in."
Avrundade en surrig lördag på farmors soffa med kaffe, macka och massa uppmärksamhet. Tröttnar man någonsin på att vara barnbarn? Icke! Har dessutom lyckats avge något vagt löfte om att skriva mina memoarer inom en överskådlig framtid... Något sådant kommer ju resultera i landsflykt så planerna läggs på is ett tag...
Nedräkningen till vecka 48 när normal arbetsbörda åter infinner sig har börjat... Det finns ett ljus i tunneln!
Bäst just nu: Att vintern med tillhörande kyla och rusk mottas undan av den underbara solen...
Sämst just nu: När min eviga tidsoptimism nallar från mitt så väbehövliga sömnkonto.
Apropå pojkvän. Efter en alldeles fantstisk dag med show på stan i strålande höstsol föll fröken ihop som ett punkterat bildäck på svärfamiljens köksgolv. Kan det vara så att man tar på sig lite för stort ansvar? Möjligt. Tur att man är tillsammans med världens gulligaste Simba som bar upp en i sängen och befallde en välbehövlig powernap på si sådär en timme. Trött tjej. Efter lite sömn kom både syre och personlighet tillbaka till hjärnan och vips kunde man bedriva normala konversationer igen. Underbart. Ett förhållande med 2 muppar kan ju inte bli annat än galet och precis så är det. Efter en snabb men ack så seriös analys av vårt förhållande konstaterades att jag vaknar med något som kan liknas vid Lasse Kongo varje morgon medans han får dras med något som kan likans vid en ångkokt grönsak på kvällarna. Olika dygnsrytm? No shit Sherlock!
Söndagen spenderas framför datorn med ett tappert försök att knacka ner en observation med tillhörande reflektion och analys ur genusperspektiv. Skitlätt, NOT! Eftermiddagen och kvällen kommer tillbringas i danssalen med föreställningsrepetition de luxe innan fröken har motat undan världssamvetet med ett löfte om föreläsning istället för den efterlängtade glassen. Surt sa räven! Rätt åt dig skrek vuxenkommiten. Som lillasyster sa, "det är bara att vika in."
Avrundade en surrig lördag på farmors soffa med kaffe, macka och massa uppmärksamhet. Tröttnar man någonsin på att vara barnbarn? Icke! Har dessutom lyckats avge något vagt löfte om att skriva mina memoarer inom en överskådlig framtid... Något sådant kommer ju resultera i landsflykt så planerna läggs på is ett tag...
Nedräkningen till vecka 48 när normal arbetsbörda åter infinner sig har börjat... Det finns ett ljus i tunneln!
Bäst just nu: Att vintern med tillhörande kyla och rusk mottas undan av den underbara solen...
Sämst just nu: När min eviga tidsoptimism nallar från mitt så väbehövliga sömnkonto.
