Ibland känns livet som en centrifug.
Ännu en vecka har passerat, och nya erfarenheter har fogats till de gamla. När ska fröken lära sig att inte fylla almanackan till bristningsgränsen? En enda händelse/kris och heeeela tillvaron står på huvudet! Avbokningar är till för mesar lyder ordsspråket och istället nallar man duktigt från sömnkontot. Att kliva upp någonstans före gryning och infinna sig i danslokalen 06.30 på mornarna känns redan uttjatat och så där lagomt hett... Är det bara jag eller kom inte hösten med tillhörande kyla väldigt fort i år? Kläder efter väder muttar pojkvänner, föräldrar och alla andra upplysta varelser i tillvaron. Men när inte ens underställ och dubbla ylletröjor hjälper för att besegra kylan på fotbollsläktaren då känns det tungt att med hjälp av almanackan kunna räkna ut hur långt det är kvar till november och den riktiga kylan...
Lyxsidan av att vara fotbollshustru har vi ju alla fått tagit del av via diverse tv-serier och löpsidor från kvällstidningar, men vägen dit är lång! Varför envisas alla fotbollsplaner med att ligga intill vattendrag? Halvvägs in i första halvlek har förruttnelsen av skelettet kommit till oanande stadier... Brrr! Medans spelarna pratar om konstgräs, dubbar och olika sorters bollar drömmer vi på läktaren om värmeslingor, infraröd och inomhusarenor. Men men, matchhjältarna sitter som bekant inte avbytarbänken och för att förtjäna flickvänspoäng så sitter man troget på läktaren. Underbart är ju dock att lillasyster har fått ett helt nytt intresse av arbrås fotbollslag så just denna helg hade man ju någon att kura ihop sig med. Och gissa hur mycket roligare bilresan upp till Glada Hudik är när Kurt får sällskap av Kent? Dock krävdes det mycket av av det redan lilla tålamodet för att utestänga vissa Hudiksvallssupportrars kommentarer och dialoger. Med åldern kommer inte alltid intelligensen.
Bredvid datorn ligger kurslitteraturen och kastar mängder med pilar fulla av dåligt samvete på fröken. 2 surriga dagar på högskolan gav visserligen ett önskat utfall men konsekvenserna blir att man nu för tillfället och några veckor framåt ska läsa 2 kurser paralellt. Kul! Den sociala kompetensen får återigen stryka på foten. Världens bästa pojkvän ställde som vanligt upp... "Ja men, jag kan ju komma till dig när du ska sova så tittar jag på dig och vi hinner ju kanske dricka kaffe på mornarna innan du springer till jobbet?" Pluspoäng älskling, pluspoäng! Men det dåliga samvetet gnager... Man är kanske inte så fullt underbar som man själv försöker att intala sig själv och resten av världen?
Försökte precis plita ner ett mail till lillasyster och förklara hur surrigt allt känns... "Det är ungefär som om någon har kört en elvisp i huvudet och sen förväntar sig att jag själv ska sortera upp allt igen..." Ja, typ liksom. Veckan varvas med musikalrep, studier av grupprocesser och genusperspektiv samt vanligt arbete... Gissa om allt känns upp och ner och hela tiden bär jag med mig känslan av att jag glömt något... Panik!
Bäst just nu: Lillebror! Världen bästa lillebror som sammankallade den yviga syskonskaran (vi är bara 3 men ibland kan det vara mycket nog), bokade bord och bjöd systrarna på middag. Hatten av ropar kören! Förändringarnas tid är här och värlssvälten känns ibland som en baggis...
Sämst just nu: Varma kläder är inte alltid snygga... Ord som funktionella och vattenavstötande går fet-bort när man vill se ut som något annat än en påse skridskor!
Citatet: "Du måste ju vara tillsammans med den roligaste muppen i stan!" Om du bara visste Pluttan, om du bara visste...
