Hanna Rubäck

...muttrade den gamla greken för många herrans år sen. Jag är benägen att hålla med. Bara sluta med det! Med min  amatörsexamen i psykologi (ingen alls alltså) har jag då diagnostiserat mig till av vara en av dem med light-versionen av aspbergers. Jag blir galen, fullkomligt rabiat alltså, när mjölken tagit slut under natten. Vem är det som utsätter mig för denna pärs gång efter annan? Lägg av! En morgon utan vare sig havregrynsgröt eller kaffe det är en fruktostlös morgon... Och en frukostlös morgon det är en dålig dag. Katastrof! Dessutom vägrar jag ta mig ur det här tillståndet av att tycka synd om mig själv... Hela världen är emot mig. Ingen tycker om mig ingen vill ha mig för jag gillar mask. Ja men typ, eller nåt... Äh vi släpper det. Det är synd om mig. Mest synd om mig i hela världen faktiskt. Inte hittade jag mina favoritvantar i morse heller så nu går man och och försöker gömma det smutsiga exemplaret som borde dejtat tvättmaskinen för flera ljusår sen... Förlåt Pluttan. Verkligen, förlåt!

Greken han dog han, jag är bara hungrig... och lite gnällig. Kanske att man skulle ta och pressa in ett besök hos farmor? Några minuters kvalitetstid på hennes köksbänk brukar bota det mesta... Eller kanske  lite vitaminer och oxidanter i form av en kopp kaffe?

Systers telefon kan inte skriva  hallon. Det gör henne ledsen. Min kan inte skriva lingon... Det känns som en spark i ryggen. T9 hamnar överst på skitlistan. Punkt. Hej.