åldersnoja, befogad sådan.

Mina elever tycker att jag är gammal. Eller antyder det åtminstone subtilt... Subtilt var ljug, dom skrattar åt tant. Oförskämt... Sant är det ju i alla fall, att man är gammal menar jag, och det svider... Svider länge. Surt är det också... Träffade min jämngamla vapendragare från forntiden och hennes bättre hälft (förlåt gumman, det är bara ett gammalt uttryck...) häromdagen och man vet ju inte om man ska skratta eller gråta. Den ena är lungsjuk, den andra har diskbråck med domnade ben och den tredje somnade på fiket... PRO nästa?

Syns för sällan gör vi i alla fall... Försökte skaka liv i guldfiskarna på loftet och minnas när sist vi hann ta en kaffe, typ i somras skvallrade minneskortet på kameran... Mycket möjligt sa hjärnkontoret och skämdes. Det är satan illa... Vi lovade bättring, svepte en kaffe och dundrade vidare... Frågan är ju bara vart människan bor? Jag menar, hur erkänner man för sin bästa vän att man inte vet vart hon flyttat...? Skämmes!


Kommentarer
Postat av: Sofia

Vad fina ni ar pa bilderna :) Saknar er sa himla mycket! Hoppas ni har det jatteskoj ihelgen :) Puss

2009-02-07 @ 23:53:07
URL: http://sofiawesth.blogg.se/
Postat av: Hanna

saknar dig massa vännen! Bollnäs är bara inte samma sak utan dig... suck.

2009-02-09 @ 13:24:14
URL: http://hannaruback.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0