Hanna Rubäck

Ja vad gör man inte för att fördriva sina timmar i vaket tillstånd? När biologiska klockan (nej jag är inte gravid) tickar enligt jordbrukskalendern och favoritkillen lämnat både stad och landskap för en helg i betongen (Läs Stockholm), hur fyller man då sin lediga helg med något vettigt? Bada skrek pappan i vår, kanske, mest folkkära film och badade det gjorde hon! Jajamensa! Bikini, handduk, babyolja och guldtia till skåpet och sen var man på väg! Tjo och tjim! Vilket äventyr och världens absolut bästa magkänsla innan man ens stämplat in.

Efter att ha paddlat samma 25 meters sträcka fram och tebax X antal gånger i en typ, ca, ungefär 40 minuter så hinner man som den duktigt gluttande människa man är analysera personerna i omgivningen... Alla hade hittat dit!

Lillspännisen: Killen som laddar utanför med en cigg. Själva rökningen, rörelserna, blicken, hållningen... Ja ni fattar, han har övat... Hur mycket som helst! (Herregud, själv tyckte man att man var ambitiös med allt nötande pöå baletten... Pyttsan.) När jag paddlat mig i genom mina första 2 sträckor gör han entré i simhallen. Tydligen fick han inte riktigt den uppmärksamheten han hoppats på för att han försvann igen. För att dyka upp igen. För att försvinna. För att komma tillbaka, via ny dörr denna gång märk väl! För att gå förbi poolen. Och tillbaka. Och tillbaka. Ja ni fattar... Badbyxorna hängde skitsnyggt på höften, halskedjan på plats, handduken under armen och magen drog han in för kung och fosterland. När jag avverkat min kilometer och begett mig omklädningrummet hade han fortfarande inte kommit i vattnet. Om han hittade till poolkanten? Vet inte... Han skulle lika gärna kunna patrullera där än idag... Kan han vara blind?

Stönarn: Presterar väldigt lite men låter som ett helt fotbollslag med orgasmer. Jag står inte ut! Jagar en genom hela bassängen... Suckandes, stänkandes och stönandes. Karln (ledsen för generaliseringen men det är uteslutande män som tar på sig rollen) plaskar sig i genom sina 25 meter en icke imponerande tid för att sen hänga på kanten och återhämta sig. Syftet med träningen? Ja du... Knappast lågintensiv och fettförbrännande. Kan vara någon sällsynt avart av rysk intervall träning...

Eda-Britt: Där det finns en kö där finns det en Eda-Britt. Längst fram, inte snabbast. En Eda-Britt håller alltid sitt eget tempo, no matter what! Inget rubbar henens cirklar eller stressar henne. Genomsnittsåldern ligger på 65+, håret är silvergrått eller slår i lila. På torra land brukar signalementet vara knästrumpor, basker och rullator. I vattnet är det baddräkt med draperad mage. Många människor känner sig stressad av sitt första möte med en Eda-Britt, känslor av aggressiv art är även de vanliga. Jag valde Eda-Britt till min favorit för dagen! Att våga hålla sitt eget tempo och inte avbryta i förtid för suck och stånk, att inte flytta på sig för alla oss ouppfostrade och pubertala neandertalare det om något måste väl ändå tyda på en skön självkänsla? Hatten av för PROs härliga tant!