Mitt oscarstal...
...man vet aldrig av doms händer i livet liksom. Helt plötsligt kanske man står där inför en massa prettomänniskor i dåligt sittande blåsor och smokings. Vem vet liksom? Plötsligt händet det säger triss och det är jag benägen att hålla med om. Ännu har ju ingen hittat varken botemedlet mot cancer eller resten av Laila Bagges klänning... Kanske är det meningn med mitt liv? Har jag äntligen funnit mitt uppdrag här på Tellus? Oklart... Direkt oklart. Desto klarare är dock att jag dyrt och heligt lovat mig själv ända sen barnsben, eller 14-års ben i alla fall, att aldrig stå där mitt i direktdänfgsls och stamma fram nåt om min tacksamhet till Gud och diverse andra agenter... Icke! Jag vill absolut inte påstå att mitt hyllnings/tacktal är färdigputsat däremot har jag vikt en av punkterna till min ömma moder! Kvinnornas kvinna, vår alldeles egna Kajsa Kavat, damen som sprutar visdom och kloka råd likt en outtröttlig vulkan... Barbro Rosén!
VId något svagt tillfälle under lördagen lovade jag mammsen att följa med till "Jarse" och göra alla alpina Gudar osäkra. Hur sugen tror ni fröken kände sig på söndagsmorgonen? Noll... Tror ni att lite lätt snöväder (läs mindre snöstorm) stoppar Babbsan? Icke! Inte ens när vi insåg att mina pjäxor försvunnit spårlöst gav hon sig... 20 minuter senare dök hon upp med pjäxor, glasögon och RIKTIGA skidhandskar. Det var bara att vika in som min syster brukaR säga, och tur var väl det! Satan så trevligt vi hade... Föret var åt helvete precis som frökens kondition men vad gör väl det? Hatten av för mammsen! Med ett lyckligt leende och en självkänsla som Cajsa Bergkvist när hon seglade över 2 meters ribban första gången traskade jag sen omkring i mitt underställ resten av söndagen... Känslan av att vara en sann friluftare går minsann inte av för hackor. Puss på mamma!
Veckans näst största kram går till all personal i järvsöbacken... Så himla charmiga och trevliga!
VId något svagt tillfälle under lördagen lovade jag mammsen att följa med till "Jarse" och göra alla alpina Gudar osäkra. Hur sugen tror ni fröken kände sig på söndagsmorgonen? Noll... Tror ni att lite lätt snöväder (läs mindre snöstorm) stoppar Babbsan? Icke! Inte ens när vi insåg att mina pjäxor försvunnit spårlöst gav hon sig... 20 minuter senare dök hon upp med pjäxor, glasögon och RIKTIGA skidhandskar. Det var bara att vika in som min syster brukaR säga, och tur var väl det! Satan så trevligt vi hade... Föret var åt helvete precis som frökens kondition men vad gör väl det? Hatten av för mammsen! Med ett lyckligt leende och en självkänsla som Cajsa Bergkvist när hon seglade över 2 meters ribban första gången traskade jag sen omkring i mitt underställ resten av söndagen... Känslan av att vara en sann friluftare går minsann inte av för hackor. Puss på mamma!
Veckans näst största kram går till all personal i järvsöbacken... Så himla charmiga och trevliga!
Kommentarer
Trackback
