att promenera

I torsdags morse fick man promenera till jobbet i morgondimma och "purple rain" i öronen med lyktstolparnas milda sken som enda ljuspunkt...

I jämförelse till det känns ju småregn från jobbet på fredagseftermiddagen med en intervju av Dr Alban ganska platt.. Ganska mycket. Det tog faktiskt ett tag innan jag förstod att det var Alban himself och inte Luuk eller någon annan festlig person som drev med honom... Mindre klädsamt för honom kanske.

Språkmuppen citerar:

Språkfråga

Det finns sju huvudsynder enligt den kristna traditionen: högmod, avund, vrede, girighet, leda, froseri och sexuell lystnad. Men varför säger man då att man tycker synd om någon? Medlidande är ju ingen synd.

Svar

"Det rör sig i grunden om samma ord. Från början har synd haft ungefär samma betydelse som de besläktade orden skuld och skada. På 1600-talet började det sedan användas förbleknat om det som var fel, beklagligt, tråkigt, sorgligt och så vidare. Så används det ju fortfarande: det är synd att skjuta djur betyder att det är fel elelr beklagligt. Men sedan 1700-talet har ordet också använts om den som drabbats av något felaktigt eller tråkigt: det är synd om djuren. "


-Ola Karlsson



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0