tar steget...

...och erkänner min verkliga ålder. Tungt... Aptungt. Vill inte. Har aldrig velat, kanske därför jag fyllt 17 i typ 8 år i rad nu? Okej. Beredd. Hej, jag heter Hanna och är 25 år. Så där ja... klart och betalt.

Men kom igen nu, krystar alla. Det är ju ingen ålder. Nä visst. Jag är fortfarande fertil, det är en evighet kvar till pensionen, jag har bara ett par enstaka rynkor, typ. Pust. Jag har hel livet framför mig osv... Kryst, kryst! MEN! Och det är ett förbannat stort jävla MEN! Nu har jag passerat bäst före datum för att själv kunna bli professionell dansare. Basta. Nu är det kört.

Men det har du väl slutat drömma om för länge sen bräker fåren omkring mig... Möjligt. Mycket möjligt. Men nu är det definitivt och utan återvändo.

Från och med nu kan jag endast bli pedagog. Absolut inte fy skam. Jag trivs som fisken i vattnet men det är ändå the end of an era. Därför tillbringades stora dagen i svarta kläder med begravningskaffe. Lovar högtydligt att inte bli bitter, nu är jag här och man blir fortfarande inte mtachhjälte av att sitta på avbytarbänken! Tack för din tid. Puss!


Miljömuppen citerar #85:

"Reparera. Det är inte lönt att laga den. Hördt det förut? Lyssna inte. För nu är den enskilda människan inte ett börsbolag som måste vinstmaximera sin existens. Kostar det tvåtusen kronor att laga en tvåtusenkronorspryl är det förstås ekonomiskt tveksamt. Men miljömässigt kan det fortfarande vara ett bra val. Ebergi och resurser behöver inte läggas på att framställa en ny produkt och den gamla behöver inte utöka sopberget och riskera giftiga utsläpp. Livet går kanske inte ut på att samla på sig flest prylar, utan att överlämna ett jordklot i så gott skick som möjligt. Se det som en dygd att laga istället för att köpa nytt."

-Johan Tell



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0