Hanna Rubäck

inte på banan, inte än... men snart. nära nu. jag gör som indianerna, sätter mig under ett träd och väntar på att själen ska hinna ikapp. eller i mitt fall i soffan gunnar med min iPod... nästan som att vänta tunnelbanan, man vet inte när den kommer, vad som händer under tiden eller om det blir en ersättningsbuss... vad skulle den metaforiska ersättningsbussen kunna vara i verkligheten? djupt... oerhört.

byter ut den indianträdet mot en symbolisk gummiflotte och guppar vidare... sos någon?