bussresa till hufvudstaden...
..merparten av dagen gårdagen spenderades alltså utan känsel i rumpan... Förstår inte hur det är tänkt att man som männsika ska sitta, hela kroppen strejkar och gör ont så fort jag försöker...
Andra viktiga reflektioner som gjordes under dagen? tja hur tappade vi människor blir så fort vi ställs inför något obekant, buffébord till exempel... Som apatiska får väntar vi på att vår herde ska visa oss till sillbordet... Lord! Jag har en blitt en sån där som jag själv drev med när jag stod soom servitris. Vad skulle de gamla kollegorna säga om de sett mig igår?
Sista stopp innan avfärd hemåt var Chinatetaern med hårspray och herr Lassgård i klänning. Där fick minsann bittra fröken (jag själv) tugga i sig samtliga fördommar som legat och grott under de passerade veckorna. Jag var, nej är, berörd! Av en musikal... Fattar du, av en musikal? Trodde jag aldrig men så var det, fick till och med gymnastisera tårkanalerna ett par gånger. Underbart! Mera! Som den omvärldsanalytiker man försöker sig på att vara finns det alltid saker att tycka till om...
Brev till mig själv som pensionär: Du får absolut inte bli en tråkig och grå pensionär... Förstått? Det är fult att resa sig mitt i ett applådtack och springa ut driven av någon imaginär stress. Du är för fan pensionär, det finns ingen stress längre! Illa... De på scenen har repeterat i flera månader, nog kan du ge dem en extra minut av din uppmärksamhet som belöning för deras slit. Eller? Over and out /Hanna 25
På resan hem visades melodifestivalen... Veckans rosa pokal går ju odisskuterat till kvinnan med den snyggaste koreografin och grymmaste prestationen ever... Hur många pallar att hoppa på huk och sjunga klockrent samtidigt? Trodde väl det...
Konstaterade dessutom att till och med min klänning fått besöka eventet... När blir det min tur?
Andra viktiga reflektioner som gjordes under dagen? tja hur tappade vi människor blir så fort vi ställs inför något obekant, buffébord till exempel... Som apatiska får väntar vi på att vår herde ska visa oss till sillbordet... Lord! Jag har en blitt en sån där som jag själv drev med när jag stod soom servitris. Vad skulle de gamla kollegorna säga om de sett mig igår?
Sista stopp innan avfärd hemåt var Chinatetaern med hårspray och herr Lassgård i klänning. Där fick minsann bittra fröken (jag själv) tugga i sig samtliga fördommar som legat och grott under de passerade veckorna. Jag var, nej är, berörd! Av en musikal... Fattar du, av en musikal? Trodde jag aldrig men så var det, fick till och med gymnastisera tårkanalerna ett par gånger. Underbart! Mera! Som den omvärldsanalytiker man försöker sig på att vara finns det alltid saker att tycka till om...
Brev till mig själv som pensionär: Du får absolut inte bli en tråkig och grå pensionär... Förstått? Det är fult att resa sig mitt i ett applådtack och springa ut driven av någon imaginär stress. Du är för fan pensionär, det finns ingen stress längre! Illa... De på scenen har repeterat i flera månader, nog kan du ge dem en extra minut av din uppmärksamhet som belöning för deras slit. Eller? Over and out /Hanna 25
På resan hem visades melodifestivalen... Veckans rosa pokal går ju odisskuterat till kvinnan med den snyggaste koreografin och grymmaste prestationen ever... Hur många pallar att hoppa på huk och sjunga klockrent samtidigt? Trodde väl det...
Konstaterade dessutom att till och med min klänning fått besöka eventet... När blir det min tur?
Kommentarer
Trackback
