pappsen... igen.

det var ju det här med bilen. pappa fick en ny... igår. premiär. stort. av någon mystisk oförklarlig anledning fick han semester samma dag... hmm...

ny bil i alla fall. lycka. stoltheten glänser nästan lika mycket som den lackskyddade bilen. (det räcker minsann inte med att lacka bilen.)

lacjen ja... bara det var en pärs. alla detaljer på bilen (med betoning på alla) är specialbeställda och noggrannt utvalda. värst var nog när vi kom till just lacken, innan hade jag av tekniska omständigheter varit förbarmad,  nu skulle den estetiskt lagda dottern hjälpa till! jaha... efter att ha cirkulerat runt bakom volvo och noggrannt (noggrant) studerat 3 olika sorters silver i verkligheten krystade fröken ur sig en någorlunda nästan okej motivering till varför just en av de tre silverfärgerna var finast. trodde du att det vvar över? icke... halvvägs ut från parkeringen var vi tvungen att göra om hela proceduren... genom de gamla volvo-fönstrena kunde nämligen vissa silvernyanser se gröna ut...

glöm att jag någonsin lånar den där bilen. jag kan nästan höra smeagols "my pre...." hua!

men men, åbäket är klart och levererat och nog mår han bra. pappa alltså.

"det är nästan som knight rider. fast på riktigt!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0