på besök i grannkommunen...



det är minsann inte varje dag som man får förfrågan om att fota fötterna... publicerad i tidning dessutom. ja varsågod, här har du mitt viktigaste verktyg...


med risk för att låta väldigt kaxig... jag har faktiskt världens bästa jobb!

intressant

det kokar ju minst sagt i sverige så här i valtider... härligt!

gjorde precis en slagning på ett antal SD-grupper på älskade ansiktsboken och kollade vilka vänner som lyckats tänka baklänges och ansluta sig... oerhört intressant läsning så här på söndagsmorgonen...

vill med anledning av det komma med en uppmaning:

om du kallar dig för min vän/bekant och samtidigt sympatiserar med SD på ett eller annat sätt, vänligen ta bort mig ur telefonboken och vänner-listan på facebook etc...

tack för mig, hej!

äventyr bland björnar och gatlyktor

vänner har de flesta av oss, vissa många, andra färre. några av oss har speciella vänner. andra ganska simpla... jag har Therese framför många andra. det är lite som att spela "vem där?" på livstid... man vet inte riktigt vad som ska hända. någonsin. livet är så att säga inte längre så förutsägbart och det tycker jag är bra! men ibland blir det lite väl...

bron är sprängd för att inte prata om frökens ögonvitor... hua! sömn skrek kroppen och fröken gömde sig på landet. glöm det kontrar Therese! påhälsning är ett faktum, te och macka vill jag ha! men... hittar du över berget då?

det händer att Therese är ödmjuk, inte denna gång... "Jaadå, klart jag gör!"

Okej, efter en ytterst noggrann vägbeskrivning låter jag henne veta att hon är välkommen... efter en evighet eller två ringer min fina vän och undrar om det finns gatlysen i sörbo? öh... nä... "vart satan är du?" vilse... ett faktum! på berget/i skogen och allt är nattsvart. förutom ett gatlyse... "här står det alfta norra, är jag rätt då?" helt fel... åk tillbaka och gör om, men sväng till vänster på rätt ställe... hur svårt kan det vara undrar jag i mitt stilla sinne? fick inte Therese en grym vägbeskrivning? jojo...

efter mycket om och men hittar vi varandra i ett vägskäl i mörkret med mosade grodor under däcket och jag får se vägbeskrivningen... jag kan nog hållas som ansvarig för det här missödet:

Fjäle (åtföljt av två pilar som pekar åt två helt olika håll...)

SK

asfalt. (åtföljt av en pil som pekar... på sig själv?)

bro. patt. damm vänster anka.

grus. gupp. uppåt.

fanders. OK.

vänster. OK. (åtföljt av en pil som pekar åt höger... var det månne här det gick galet?)

Bollnäs typ.

30 km. Tjäder. Honor. Tut.

hög. Nej!

vänster! "Bron är sprängd".

Bukowskisskylt.

Nedförsbacke.

ja... det gick så där. vi har dyrt och heligt lovat att aldrig inleda en karriär som vare sig orienterare eller kartritare... det var helt enkelt för såna som oss som GPS uppfanns...

jättefina och underbara du, jag tar helt och hållet på mig gårdagens äventyr... detta är tänkt att ses som en offentlig ursäkt!




jaha du...

fröken har äntligen sovit igen sig efter att ha nallat på sömnkontot alldeles för länge sen... 11 timmar i stora sängen på landet. lite som att se en klubbad säl med hjärtestillestånd... typ. drömmarna står ändå på huvudet... panikångest för att man inte hittar rätt valblanketter varvas med enorma faktafel gällande familjekonstellationen... jaha du.

efter 11 timmar borde man stå med två fötter på jorden och ha koll på läget. inbillar jag mig... icke. hjärtslags-VM och fjärilar i magen... inför riksdagsvalet? njae... måste vara något annat. hur som haver, vi gillar.

men apropå valet då? jojo... mätningar hit och dit kan få en att tappa tron och lite till när det gäller medmänniskorna på planeten. röstningen är i alla fall avklarad om än på ett litet väl dramatiskt sätt... finns det egentligen några andra sätt en dramatiska när det gäller vår familj? tror inte... jag och mormor har i alla fall, tror jag, lyckats rösta demokratiskt... jag hade tunnelseende och en vansinnigt hög decibelnivå på rösten medans jag tömde handväskan i jakt på röstkort, legitimation och intelligens. samtidigt kör mormor 8:or runt mig med rullstolen och val-personalen försöker panikartat att brotta in mig bakom ett grönt skynke... lord! det var först på väh gem från vallokalen som jag kommer på att mormor inte hade några glasögon på sig... vem av oss läste? oklart. direkt oklart.

varför kan jag aldrig bete mig som alla andra?




nära nu...





RSS 2.0