Hanna Rubäck

vänner har de flesta av oss, vissa många, andra färre. några av oss har speciella vänner. andra ganska simpla... jag har Therese framför många andra. det är lite som att spela "vem där?" på livstid... man vet inte riktigt vad som ska hända. någonsin. livet är så att säga inte längre så förutsägbart och det tycker jag är bra! men ibland blir det lite väl...

bron är sprängd för att inte prata om frökens ögonvitor... hua! sömn skrek kroppen och fröken gömde sig på landet. glöm det kontrar Therese! påhälsning är ett faktum, te och macka vill jag ha! men... hittar du över berget då?

det händer att Therese är ödmjuk, inte denna gång... "Jaadå, klart jag gör!"

Okej, efter en ytterst noggrann vägbeskrivning låter jag henne veta att hon är välkommen... efter en evighet eller två ringer min fina vän och undrar om det finns gatlysen i sörbo? öh... nä... "vart satan är du?" vilse... ett faktum! på berget/i skogen och allt är nattsvart. förutom ett gatlyse... "här står det alfta norra, är jag rätt då?" helt fel... åk tillbaka och gör om, men sväng till vänster på rätt ställe... hur svårt kan det vara undrar jag i mitt stilla sinne? fick inte Therese en grym vägbeskrivning? jojo...

efter mycket om och men hittar vi varandra i ett vägskäl i mörkret med mosade grodor under däcket och jag får se vägbeskrivningen... jag kan nog hållas som ansvarig för det här missödet:

Fjäle (åtföljt av två pilar som pekar åt två helt olika håll...)

SK

asfalt. (åtföljt av en pil som pekar... på sig själv?)

bro. patt. damm vänster anka.

grus. gupp. uppåt.

fanders. OK.

vänster. OK. (åtföljt av en pil som pekar åt höger... var det månne här det gick galet?)

Bollnäs typ.

30 km. Tjäder. Honor. Tut.

hög. Nej!

vänster! "Bron är sprängd".

Bukowskisskylt.

Nedförsbacke.

ja... det gick så där. vi har dyrt och heligt lovat att aldrig inleda en karriär som vare sig orienterare eller kartritare... det var helt enkelt för såna som oss som GPS uppfanns...

jättefina och underbara du, jag tar helt och hållet på mig gårdagens äventyr... detta är tänkt att ses som en offentlig ursäkt!