Hanna Rubäck

Helgerna går på tok för fort och förkylning är definitivt inget okej tidsfördriv. Kan man önska sig nya saker på agendan? Nerklämd med Peckson under täcket med raggsockor i soffan är ju efterlängtat men till slut enas vi båda om att myrorna i rumpan är outhärdliga! Det dåliga samvetet, resultathetsen samt att göra listan står i vägen för att kunna njuta av en kommenderad vilodag. Surt men sant. Annars då? Tja... Bokrean börjar till veckan, årets första semla har avverkats och fröken tycker fortfarande inte om fenomenet Big Brother. Hua! Vem är det förresten som bestämt att det ska sändas tråkiga fotbollsmatcher och trav på lördagseftermiddagarna? Den där sorgen över den tråkiga tv-tablån från barndomen kommer över fröken igen. Vill inte! Varför kan man inte spela härliga matinéfilmer istället? Hör själv att jag låter som en gnällig gammal pensionär men så får det va. EnAstrid Lindgren-rulle per lördag kanske? Eftermiddag blev kväll. Kvällen kändes gråare än frukostkorv och personligheten lika spännande som en gammal wetextrasa... Skitliv typ. Februaridepp, ingen motivation och ännu mindre lust. Lite Lotta på bråkmakargatan-syndrom typ. Kände också för att klippa sönder en ylletröja och skrika att det var en usel födelsedag. Lie väl tidigt visserligen. Eller sent. Det beror på hur man ser på saken... Hur som haver och skit samma planerna gick i alla fall i stöpet. Pling pling sa dörrköockdn och hej hej sa världens finaste. Analys av omvärlden på lagom banal nivå och det räckte så förbannat bra. "det där var helt okej" Livet är trots allt ganska rättvist...