Hanna Rubäck

I love them! Actually! Inte bara effekten (optikern visste vad hon pratade om) utan även de för mig i förväg oförutsedda användningsområdena.. Jag gömmer mig bakom genomskinligt glas och trivs som fisken. En tunn hinna av ingenting men som tidigare konstaterats: placebo kan vara ytterst värkbart. Baksidan då? Jo den finns och jag vet inte hur jag ska lösa problemet. Kan det finnas studiecirklar i ämnet? Jag pratar om glasögonputsning. Ett hantverk som jag inte behärskar. Hur jag än far över glasen med den för uppgiften utkvitterade putsduken så blir resultatet alltid mediokert. Jag har försökt att tänka utanför the box (något vi drillas i frekvent denna helg) och letat nya sätt att arbeta på men icke. Det ser alltid ut som om jag just tagit tillbaka brillorna från ett par kletiga barnhänder. Paranoid som jag dessutom är så är jag helt övertygad om att de gamla rävarna i spelet betraktar mig med skepsis och höjda ögonbryn. Jag förstår att de ser mig som värsta newbien och hur ska dom då kunna lyssna på mina inlägg i debatten gällande den nya gymnasieskolan? Om ändå Bullen fanns kvar, ett tittarbrev skulle nog kunna hjälpa mig...