i fäders spår för framtida segrar
stolt som få, vilket jag även skrek ut i intervjun direkt efter loppet. killen med mikrofonen insåg alldeles för sent att han plockat helt fel tjej.
Han: hur trött är du nu?
Jag: va? nä inte alls nu har man ju bara värsta adrenalinpåslaget!
Han: jaha... och om du skulle beskriva tjejvasan med en mening?
Jag: låt mig få göra det en gång till!
Sämsta uppladdningen någonsin med säsongens alla skador och jag vet inte hur många gånger loppet strykts ur agendan. Det går troll i loppet!
Pappsen krävde att det skulle ha åkts 15 mil innan. Futtiga 15 mil och han skulle skjutsa, valla, stötta och heja. Okej. Deal sa fröken.
En vecka innan: Snälla, bästa, fina pappa kan du skjutsa mig till loppet. Jag har drygt 10 mil i kroppen.... (lögn!) Jodå, det gick vägen. och i mål å. galet. pappans första kommentar: "nästa år ser du till att åka dom där 10 milen innan. det är inte konditionen som avslöjar dig det är balansen!" what? va menar han? fattar ingenting...
finigaste kransen fick jag dessutom. bästa kranskullan mamma pilade ut i spåret på äkta vasa-maner... värt! att en del elever faktiskt trodde att jag vunnit hela klabbet säger en del om mammsens krans...
läget i kroppen då? jovars... kramp i axlarna men framförallt blodad tand. "nästa år får du hänga med på öppet spår" tyckte kollegan. lugn nu... vi börjar med pappsens krävda 15 mil.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Stolt över dig vännen!!!! Klart du åker öppet spår med mig nästa år, nemas problemas! Massa Kramar
Trackback
