lov: slut
japp. lägesrapport? störtmysigt att vara tillbaka bland fina eleverna. att solen skiner är dunderbonus. nästan alla 30 i cirkel på golvet nästan i tid men med varma och förväntansfulla leenden så vi ignorerar detaljerna. massage och afro... skönt sätt att starta arbetsdagen på.
annars då? hungrig som en varg (inget nytt under solen mao) och nordeuropas saftigaste nackspärr. dubbelsidig! inte sååå väldans chill makrill men jämförelsevis med allt annat som sker... noll case.
blekar än en albino och funderar på att köpa röda linser, det borde ju rimligen bli färre höjda ögonbryn då... eller?
fröken motvals har ju som tidigare annonserat besökt optikern. skoj. typ inte. megapuls och svettiga handflator. var nästan på väg att skolka, ringa 2 sekunder innan och skylla på att hunden ätit upp matteboken eller nå. synd att man ljuger som en kratta och varken äger hund eller mattebok. prestationsångest alabama inför detta eviga tjat "är bokstaven bäst så här eller så här?" jag vet inte! fattar ju inte efter vilka kriterier jag ska dömma efter och undrar om man får kisa. ställde frågor tills optikern funderade på att undersöka andra saker ovanför axlarna än ögonen. tystnad tagning. "vilka av dom svarta linjerna tycker du är svartast?" öh... dom svarta? panik och ont i magen, tänk om jag svarat fel på de mest avgörande bilderna och nu får en ögonoperation som är helt fel och sen blir det flaskbottsglasögon resten av livet? värre ångest och tunnelseende än vid första högskoleprovet. lord... om jag jobbar bra under stress? anser frågan besvarad...
350 spänn fattigare men inget nytt eller värre synfel. ordinationen: använd brillorna! jaha du... ögonmusklerna har kramp och behöver lära sig att slappna av. som varenda del av frökens kropp då. intressant att sjukgymnast och ögonförståsigpåaren gav exakt samma diagnos.
plikttroget har jag nu traskat runt som den nyförlösta glasögonorm jag är. "du retas inte!" fräste fröken i till pojkvännen som duckade. pojkvänne ja... mannen med norra halvklotets största tålamod. fröken har halvsvårt att vänja sig vid brillorna och inte, avståndsbedömningar är svårast. en liten smekning blir lätt en örfil och gå förbi förväxlas lätt med att störta in i. flåt... flåt... flåt... nytt mantra, känner mig som en blandning av bambi på hal is och en överförfriskad långben. han då? "det är lugnt, jag är van". dåliga samvetet river i kroppen och fröken köpte nytt spel till ifånen. jag ska bättra mig...
snälla, snälla tomten kan man få önska sig kroppskoordination och lite lugn?
annars då? hungrig som en varg (inget nytt under solen mao) och nordeuropas saftigaste nackspärr. dubbelsidig! inte sååå väldans chill makrill men jämförelsevis med allt annat som sker... noll case.
blekar än en albino och funderar på att köpa röda linser, det borde ju rimligen bli färre höjda ögonbryn då... eller?
fröken motvals har ju som tidigare annonserat besökt optikern. skoj. typ inte. megapuls och svettiga handflator. var nästan på väg att skolka, ringa 2 sekunder innan och skylla på att hunden ätit upp matteboken eller nå. synd att man ljuger som en kratta och varken äger hund eller mattebok. prestationsångest alabama inför detta eviga tjat "är bokstaven bäst så här eller så här?" jag vet inte! fattar ju inte efter vilka kriterier jag ska dömma efter och undrar om man får kisa. ställde frågor tills optikern funderade på att undersöka andra saker ovanför axlarna än ögonen. tystnad tagning. "vilka av dom svarta linjerna tycker du är svartast?" öh... dom svarta? panik och ont i magen, tänk om jag svarat fel på de mest avgörande bilderna och nu får en ögonoperation som är helt fel och sen blir det flaskbottsglasögon resten av livet? värre ångest och tunnelseende än vid första högskoleprovet. lord... om jag jobbar bra under stress? anser frågan besvarad...
350 spänn fattigare men inget nytt eller värre synfel. ordinationen: använd brillorna! jaha du... ögonmusklerna har kramp och behöver lära sig att slappna av. som varenda del av frökens kropp då. intressant att sjukgymnast och ögonförståsigpåaren gav exakt samma diagnos.
plikttroget har jag nu traskat runt som den nyförlösta glasögonorm jag är. "du retas inte!" fräste fröken i till pojkvännen som duckade. pojkvänne ja... mannen med norra halvklotets största tålamod. fröken har halvsvårt att vänja sig vid brillorna och inte, avståndsbedömningar är svårast. en liten smekning blir lätt en örfil och gå förbi förväxlas lätt med att störta in i. flåt... flåt... flåt... nytt mantra, känner mig som en blandning av bambi på hal is och en överförfriskad långben. han då? "det är lugnt, jag är van". dåliga samvetet river i kroppen och fröken köpte nytt spel till ifånen. jag ska bättra mig...
snälla, snälla tomten kan man få önska sig kroppskoordination och lite lugn?
Kommentarer
Trackback
