vill inte!
(telefonen ringer...)
Jag: A, det är Hanna.
Hon: Hej det är din frisörs assistent. Din frisör har tyvärr blitt sjuk och kan inte hjälpa dig dig imorgon. (Läs: förra veckan. Utväxten är nu bredare än stilla havsklyftan)
Jag: Jaha...?
Hon: Din frisör kontaktar dig snart för att boka ny tid. Hej då.
Skrik och panik! Rubba inte mina cirklar och lägg utav med detsamma!
När det kommer till sjukgymnaster och frisörer borde inte vanliga regler gälla. Det är ju liksom inte bara att byta och ta en annan... Och man kan ju ge sig fan på att när man väl lyckats uppfostra en så att de inte längre kommer viftandes med den där plattången alternativt har slutat ordinera utfall som rehab då ska de antingen skaffa barn, åka jorden runt eller vara långtidssjuksrivna. Eller ännu hellre emigrera. Sluta!
Jag kan varken namnet på min husläkare, tandläkare, banktjänsteman eller bovärd men vet hur många vasalopp min sjukgymnast åkt, vilken färg på balklänningen min frisör hade samt god-jul-sms:ar med min sjukgymnast.
Have I made myself clear? Det här är viktiga grejer!
Vad krävs egentligen för att man ska få som man vill? Att man själv utbildar sig?
