Säg bara ja eller?
Skitsvårt ju! Har proppat eleverna fulla med det måttot men när det kommer till en själv då? Försöker att våga. Försöker som fan. Nojjar som få över ett pyttebeslut. Pytte i jämförelse med mycket annat men ändock skitläskigt.
Kollegorna bildade peppgrupp och sparkade men det blev liksom inte av i alla fall. Fegis? Nytt epitet? Kanske. Det finns värre.
Gömmer mig bakom bortförklaringar och försökte köpa tid genom att ringa ett läskigt samtal. Lever uppenbarligen mitt liv som om att det tog plats i en domstol. Försvarstal, slutpläderingar, fömildrande omständigheter och bevismaterial. Hej och hå. Gick man i barndom i år eller vad? Ska ju tydligen vara ett tydligt tecken på stress så kanske det.
Roger, roger.
Kommentarer
Trackback
