Skapa dans 5 år
Jag var där. Fin söndag.
Ajpadd
Mission Impossible? Kanske. Vi tog med senaste leksaken och besökte den äldre generationen. Kände mig som en dammsugarförsäljare av rang när jag rabblade användningsområden, visade kortrkommandon och berätta exakt hur lätt och smidigt allt är. Hur det mottogs? Till en början med samma gamla vanliga skepsis men vändningen kom när mamman visade Facebook. Vet inte jag. Det känns nog jobbigt med mamman på Fejjan. Men nog vore det ball om dom skaffade padda och kunde skypa? Sms:ar gör vi ju redan.
GMU?
Försvarsmakten tyckte allt att dom var riktigt klipska. Spiken i huve' och allt det där. Träffande javisst men grundläggande militärtjänst utbildning -nej tack! Stannar hemma och sorterar ännu en bokhylla.
Dock tycker jag att reklamfilmen med tjejen som mycket omständligt fotar sin mat är.. Ja, målande för vårt decennium.
Bjussar på bilden. Känner mig trots allt väldigt trygg i mitt fläckvist pedantiska hem.
På besök i hufvudstaden
Rymde för en välbehövlig helg i 08-området.
Strosade anonymt på gatorna för att sedan trängas med pappor i täckbyxor och mormödrar med glasögonen uppkörda i fräsigt färgade luggar. Tokmycke barn och skoförbud -check. På scenen gestaltade fina vännen karaktärer ur Barbro Lindgrens böcker för barn. Helt plötsligt slog insikten till som ett slag i magen: så klart att Max inte kan prata!
Kvällen fortsatte hos en annan go och saknad vän. Födelsedagskalas med nya bekantskaper och spännande diskussioner. Lyster i ögonen kan synas och äntligen fattade någon det här med att brinna för saker.
Alice Cooper sjöng om gift i venerna och från taken hängde piraterna i rep. Trancegolv, minusgrader och när sist skrattade man så mycket? Snubblade förbi gamla jobbet och drömde om svunna tider. Veckopendling var faktiskt inte så dumt.
Helgen avslutade med alldeles för dyra inköp och en föreställning som inte lämnade någon oberörd. Man kunde bokstavligen ta på stämningen i lokalen och publiken visste inte riktigt hur den skulle reagera. Fnitter och prat och oroliga rörelser. Innan det var klart grät de flesta av oss.
På bussen hem summerades helgen och betygsattes med guldstjärna. I öronen snurrade P1s vinterpratare förbi. Vissa bättre än andra. Sorans rekommenderas!
Paradoxalt nog finner fröken vila där det aldrig är lugnt och stilla. Ny inspiration och lite extra jävlaranamma... Nya utmaningar på gång och inte att förglömma: vardagen. Det här klarar vi. Uppåt och framåt.
Måndag och sportmössan är på
Sportmössa eller tantmössa. Oklart. Ärvd efter mormor är den i alla fall. Den och morfars mejeristmössa samt en gul, emaljerad plåthink. Och envisheten förstås. Man kan ärva olika. Jag sitter nöjd. Myser lite över minnet av en vrång men mest en go liten tant. Mormor som lyckades få smeknamnet "blondinen" att låta fint.
Hur som haver, kompletterar outfiten med tantigt marsipangodis till förmiddagskaffet och svär lite över den däringa tvättmaskinen som prompt skulle börja brinna. Vill inte ha lakan med rökdoft. Däremot måste de manglas. Tvångshandling typ.
Hatten av för Hellquist
Spiken i kistan och huvudet på nålen eller nåt. Bra skriver hon och inte är det fiction inte.
Asläskigt enligt omvärlden även om man själv börjar känna sig hemmastadd. Exemplen skulle kunna fylla vilken dagbok som helst men vi nöjer oss med något kort och koncist: jag är okej. Väldigt okej. Snälla, sluta presentera presumtiva män för mig. Vill hemskt gärna fortsätta tro att jag duger som jag är. Singel eller inte. Hörs!
Fotnot: har inte skaffat katt, är fortfarande trogen mot min Labrador.
Skräckterapin gjorde verkan
Mental träning och små etapper av utmaningar aka "saker som hör julen till". Jag har ätit mig igenom chokladkalendrar och julbord, bevistat otaliga luciaframträdanden, koreograferat för en julkonsert, själv dansat på julskyltningen, egendesignat julkort och som grädde på moset: firat en hel julafton med familjen enligt alla våra (något egensinniga) traditioner. Julen 2012 -check!
Vill dock tillägga att jag själv misstänker den däringa hälseneinflammationen att egentligen vara en släng av julallergi. Sådäså.
Behöver jag tillägga att tjugonda knut är varmt välkommen? Äntligen skall alls dessa tomtar bort! Fett obehagligt med alla dessa skäggiga gubbar överallt...
Tjejvasan känns i jämförelse som en baggis... Hanna Rosén, over and out!
