På besök i hufvudstaden
Rymde för en välbehövlig helg i 08-området.
Strosade anonymt på gatorna för att sedan trängas med pappor i täckbyxor och mormödrar med glasögonen uppkörda i fräsigt färgade luggar. Tokmycke barn och skoförbud -check. På scenen gestaltade fina vännen karaktärer ur Barbro Lindgrens böcker för barn. Helt plötsligt slog insikten till som ett slag i magen: så klart att Max inte kan prata!
Kvällen fortsatte hos en annan go och saknad vän. Födelsedagskalas med nya bekantskaper och spännande diskussioner. Lyster i ögonen kan synas och äntligen fattade någon det här med att brinna för saker.
Alice Cooper sjöng om gift i venerna och från taken hängde piraterna i rep. Trancegolv, minusgrader och när sist skrattade man så mycket? Snubblade förbi gamla jobbet och drömde om svunna tider. Veckopendling var faktiskt inte så dumt.
Helgen avslutade med alldeles för dyra inköp och en föreställning som inte lämnade någon oberörd. Man kunde bokstavligen ta på stämningen i lokalen och publiken visste inte riktigt hur den skulle reagera. Fnitter och prat och oroliga rörelser. Innan det var klart grät de flesta av oss.
På bussen hem summerades helgen och betygsattes med guldstjärna. I öronen snurrade P1s vinterpratare förbi. Vissa bättre än andra. Sorans rekommenderas!
Paradoxalt nog finner fröken vila där det aldrig är lugnt och stilla. Ny inspiration och lite extra jävlaranamma... Nya utmaningar på gång och inte att förglömma: vardagen. Det här klarar vi. Uppåt och framåt.
