Bollnäs goes Berlin
Hittade ett utkast från ett drygt år tillbaka. Fina minnen från förra klassen och stora äventyret. Håll till godo:
8 dagar, massa tåg och 30 elever. Lite lätt trött i öronen men skrattmusklerna är väl motionerade de också.
Veckans huvudsyssla topp 3: vi gömde oss, åt mat och duschade. Lite speciellt fokus för att vara tonåringar men vår guldklimpar är inte som alla andra. Dom är finast. Punkt.
Discobowling –check.
Danslektion med tyskar på typ svenska –check.
Vikarierande assistent på tysk kemilektion –check. (Är det nu man ska erkänna att man har IG i Kemi B tänkte fröken. Antagligen inte. Nicka och le.)
Folket, kulturen och atmosfären då? Jo tack, jag åker gärna tillbaka. Jag menar, i hur många svenska butiker är vovsingen välkommen in? Noll konstigt på fina shoppinggatan i Berlin. I love it! De få skentrevliga idioterna försvann i vimlet av politiskt korrekta lärare, guider och servitörer. Kollegorna hade nog hoppats på ett bortgifte av skrivande blondin till Indien men tyvärr blir man kvar på arbetsplatsen.
Frågan kvarstår dock över hur förbannat svårt det ska vara att meddela spårändringar i tid och varför inte sätta ut vagnsnumren? Underlättar ju för trafikanterna men ibland är en cigg viktigare än övriga arbetsuppgifter… Skärpning Malmö!
Menyn i övrigt? Snuskkorv (på ett positivt sätt), dönep kebeb, apfelstrudle och assholes. Undrar fortfarande om det inte kan vara han i cykelaffären som ställt in vår parabol? Spelar roll sa fröknarna och lämnade lilla staden för stora staden men fick nöja sig med 140 cm säng. Vi har liksom fått en helt ny chans att lära känna varandra.
Nöjda konstaterade de 3 häxorna från eastwick att samtliga 30 elever kom tillbaka till landet och nog har han rätt den däringa eleven när han säger att ”Det är kul å resa å!”
Höstmörker och argteve!
Men Karma då?
Jodå, som en klocka! Vaknade dagen efter med en finne I näsan. Tackarrrr. Näsvingen stod ut som en egen planet och den ömmande värken ska vi inte tala om.
Karma is a bitch men tro inte att jag lärt mig något. Ödmjuk? Skulle inte tro det. Jag är som jag är.
Över och ut.
Dagar av sol och regn
Vägrar hålla med lokaltidningens rescention. Allt utom tung. Snarare tydlig, humoristisk och så vacker. Ett självklart sätt att beskriva det på. Solklart. Att ingen tänkt på det förut!
Hatten av och tack som fan!
Kan definitivt tänka mig att tillbringa fler onsdagar på åskådarplats. Att få uppleva sådant här med finaste farmor och farfar sätter definitivt guldkant på en vardag med allt färre soltimmar. Går inte att ignorera hösten längre...
Tanten filosoferar
Präktighets-VM har precis inletts. Tillbringar fredagsaftonen på ranchen (med ljuset släckt, dörren låst och rullgardinerna nerdragna för vad än Gevalia och envisa trailerchaufförer tror så vill jag faktiskt inte ha besök) och bakar eget fröknäckebröd från scratch. Ingen Big deal tycker du? Jag hittade inget havremjöl (heter egentligen skrädmjöl) så jag mortlade mitt eget från mammas havregryn. Jojo. Nu surfar jag runt på fejjan och hånler åt alla som publicerar sina proteindrinkar och kvällens middagar.
Avslutar nog kvällen i pappas soffa i väntan på att Karma ska plocka ner mig och min självgodhet på jorden. Undrar hur? Finne på näsan?
Och ja, jag inser att jag i min ålder och med min civilstatus borde tillbringa en fredag på ett svettigt dansgolv med presumtiva äkta makar och/eller pappor till eventuella knottar. Määäään, om man inte vill då? Jag är tant, visserligen i snygga jeans, och vill hellre få till mitt egna korsstygnsmönster till den där grymma kudden som jag nu planerat så länge. Skyller på feldesignad DNA-stege och förtränger måsten ihop med biologiska klockor.
Över och ut.
Terminens klurigaste fråga
"Hanna! När du springer, hur springer du då?"
Hmm... Långsamt? Motvilligt? Framåt?
Gav mig på ett försiktigt litet föredrag om löpteknik och försökte febrilt minnas vad som predikats för mina inte alltför uppmärksamma öron...
Resultatet? "Tänk liksom på fotbladet typ, liksom, mummel mummel, isättning, mummel, tryck ifrån..." Före detta löpcoachens reaktion på ovan berättade historia? Inte såååå imponerad.
Håller mig nog till det här med dans...
Är du på riktigt!?
Så förbannat tröttsamt. Uttjatat. Idiotiskt. Sorgligt. Trist. Hur tänkte han nu?
Orka gömma sig bakom världens äldsta klyscha bara för att få bete sig som en idiot.
"Vi män är faktiskt djur!" Trevligt. Själv känner jag mig mer som en grönsak. Typ broccoli eller så. Välj själv. Och ät mig sen.
Hörs!
