Snipp snapp slut
...så var dagen slut! Poff sa det bara...
Tillhör du dom som fortfarande inte tror på svarta hål? Välkommen till vår Bergvallhall, vi har ett praktexempel. Tid, lust, ork och energi bara försvinner... Puts väck! Vart tog den sköna lilla lusten vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
Spelade ingen som helst roll att man klev upp i ottan, planerade sig själv till tänderna och sen äntrade scenen (läs arbetsplatsen) 2 möten senare och tillvaron var återigen upp och ner... Vi skjuter från höften tänkte lilla Skutt kaxigt och sen rullade det på. Ett halvt ögonblick senare och klockan visade 15.59... Panik! Eleverna dundrade hem och fröknarna.... ja det är oklart. Här sitter man nu efter träningen i alla fall och försöker få rätsida på tillvaron... Hemgång, dusch och social samvaro strax. Sant som inget annat är att jag saknar min syster... De luxe! Fiskrensning i Norge känns lockande...
Förresten... Här trodde man att man hittat ett alldeles eget original i stan... Pyttsan sa halva telefonboken, vi vet vem han är! Jaha... Inte ens det liksom. Men, försörjer mig som danspedagog och inte jurist... Nånting i stil med tryckfrihetsförordningen kontra vittnes (eller var det källskyddet?) pockar i alla fall på uppmärksamheten... Väljer att inte uttala mig för att slippa hänga ut nån... Jag är en fegis jag vet!
Tillhör du dom som fortfarande inte tror på svarta hål? Välkommen till vår Bergvallhall, vi har ett praktexempel. Tid, lust, ork och energi bara försvinner... Puts väck! Vart tog den sköna lilla lusten vägen? Ingen som vet, ingen som vet...
Spelade ingen som helst roll att man klev upp i ottan, planerade sig själv till tänderna och sen äntrade scenen (läs arbetsplatsen) 2 möten senare och tillvaron var återigen upp och ner... Vi skjuter från höften tänkte lilla Skutt kaxigt och sen rullade det på. Ett halvt ögonblick senare och klockan visade 15.59... Panik! Eleverna dundrade hem och fröknarna.... ja det är oklart. Här sitter man nu efter träningen i alla fall och försöker få rätsida på tillvaron... Hemgång, dusch och social samvaro strax. Sant som inget annat är att jag saknar min syster... De luxe! Fiskrensning i Norge känns lockande...
Förresten... Här trodde man att man hittat ett alldeles eget original i stan... Pyttsan sa halva telefonboken, vi vet vem han är! Jaha... Inte ens det liksom. Men, försörjer mig som danspedagog och inte jurist... Nånting i stil med tryckfrihetsförordningen kontra vittnes (eller var det källskyddet?) pockar i alla fall på uppmärksamheten... Väljer att inte uttala mig för att slippa hänga ut nån... Jag är en fegis jag vet!
Alla var där!
Ja vad gör man inte för att fördriva sina timmar i vaket tillstånd? När biologiska klockan (nej jag är inte gravid) tickar enligt jordbrukskalendern och favoritkillen lämnat både stad och landskap för en helg i betongen (Läs Stockholm), hur fyller man då sin lediga helg med något vettigt? Bada skrek pappan i vår, kanske, mest folkkära film och badade det gjorde hon! Jajamensa! Bikini, handduk, babyolja och guldtia till skåpet och sen var man på väg! Tjo och tjim! Vilket äventyr och världens absolut bästa magkänsla innan man ens stämplat in.
Efter att ha paddlat samma 25 meters sträcka fram och tebax X antal gånger i en typ, ca, ungefär 40 minuter så hinner man som den duktigt gluttande människa man är analysera personerna i omgivningen... Alla hade hittat dit!
Lillspännisen: Killen som laddar utanför med en cigg. Själva rökningen, rörelserna, blicken, hållningen... Ja ni fattar, han har övat... Hur mycket som helst! (Herregud, själv tyckte man att man var ambitiös med allt nötande pöå baletten... Pyttsan.) När jag paddlat mig i genom mina första 2 sträckor gör han entré i simhallen. Tydligen fick han inte riktigt den uppmärksamheten han hoppats på för att han försvann igen. För att dyka upp igen. För att försvinna. För att komma tillbaka, via ny dörr denna gång märk väl! För att gå förbi poolen. Och tillbaka. Och tillbaka. Ja ni fattar... Badbyxorna hängde skitsnyggt på höften, halskedjan på plats, handduken under armen och magen drog han in för kung och fosterland. När jag avverkat min kilometer och begett mig omklädningrummet hade han fortfarande inte kommit i vattnet. Om han hittade till poolkanten? Vet inte... Han skulle lika gärna kunna patrullera där än idag... Kan han vara blind?
Stönarn: Presterar väldigt lite men låter som ett helt fotbollslag med orgasmer. Jag står inte ut! Jagar en genom hela bassängen... Suckandes, stänkandes och stönandes. Karln (ledsen för generaliseringen men det är uteslutande män som tar på sig rollen) plaskar sig i genom sina 25 meter en icke imponerande tid för att sen hänga på kanten och återhämta sig. Syftet med träningen? Ja du... Knappast lågintensiv och fettförbrännande. Kan vara någon sällsynt avart av rysk intervall träning...
Eda-Britt: Där det finns en kö där finns det en Eda-Britt. Längst fram, inte snabbast. En Eda-Britt håller alltid sitt eget tempo, no matter what! Inget rubbar henens cirklar eller stressar henne. Genomsnittsåldern ligger på 65+, håret är silvergrått eller slår i lila. På torra land brukar signalementet vara knästrumpor, basker och rullator. I vattnet är det baddräkt med draperad mage. Många människor känner sig stressad av sitt första möte med en Eda-Britt, känslor av aggressiv art är även de vanliga. Jag valde Eda-Britt till min favorit för dagen! Att våga hålla sitt eget tempo och inte avbryta i förtid för suck och stånk, att inte flytta på sig för alla oss ouppfostrade och pubertala neandertalare det om något måste väl ändå tyda på en skön självkänsla? Hatten av för PROs härliga tant!
Efter att ha paddlat samma 25 meters sträcka fram och tebax X antal gånger i en typ, ca, ungefär 40 minuter så hinner man som den duktigt gluttande människa man är analysera personerna i omgivningen... Alla hade hittat dit!
Lillspännisen: Killen som laddar utanför med en cigg. Själva rökningen, rörelserna, blicken, hållningen... Ja ni fattar, han har övat... Hur mycket som helst! (Herregud, själv tyckte man att man var ambitiös med allt nötande pöå baletten... Pyttsan.) När jag paddlat mig i genom mina första 2 sträckor gör han entré i simhallen. Tydligen fick han inte riktigt den uppmärksamheten han hoppats på för att han försvann igen. För att dyka upp igen. För att försvinna. För att komma tillbaka, via ny dörr denna gång märk väl! För att gå förbi poolen. Och tillbaka. Och tillbaka. Ja ni fattar... Badbyxorna hängde skitsnyggt på höften, halskedjan på plats, handduken under armen och magen drog han in för kung och fosterland. När jag avverkat min kilometer och begett mig omklädningrummet hade han fortfarande inte kommit i vattnet. Om han hittade till poolkanten? Vet inte... Han skulle lika gärna kunna patrullera där än idag... Kan han vara blind?
Stönarn: Presterar väldigt lite men låter som ett helt fotbollslag med orgasmer. Jag står inte ut! Jagar en genom hela bassängen... Suckandes, stänkandes och stönandes. Karln (ledsen för generaliseringen men det är uteslutande män som tar på sig rollen) plaskar sig i genom sina 25 meter en icke imponerande tid för att sen hänga på kanten och återhämta sig. Syftet med träningen? Ja du... Knappast lågintensiv och fettförbrännande. Kan vara någon sällsynt avart av rysk intervall träning...
Eda-Britt: Där det finns en kö där finns det en Eda-Britt. Längst fram, inte snabbast. En Eda-Britt håller alltid sitt eget tempo, no matter what! Inget rubbar henens cirklar eller stressar henne. Genomsnittsåldern ligger på 65+, håret är silvergrått eller slår i lila. På torra land brukar signalementet vara knästrumpor, basker och rullator. I vattnet är det baddräkt med draperad mage. Många människor känner sig stressad av sitt första möte med en Eda-Britt, känslor av aggressiv art är även de vanliga. Jag valde Eda-Britt till min favorit för dagen! Att våga hålla sitt eget tempo och inte avbryta i förtid för suck och stånk, att inte flytta på sig för alla oss ouppfostrade och pubertala neandertalare det om något måste väl ändå tyda på en skön självkänsla? Hatten av för PROs härliga tant!
Jetlag
Eller nåt. Eller jo, jetlag! Fast utan den vanligtvis tillhörande och väldigt smickrande brännan... Så vad är poängen? Ingen aning, orsaken är i alla fall kortison. 03.29 lördagmorgon och fröken är appigg... Tjo och tjim, what to do? Sticka halsduk, läsa bok och sms:a alla mina stackars elever om diverse viktiga och mindre viktiga angelägenheter. Ber om ursäkt och hoppas på bättring. Någonsin undrat över varför tv4 sänder långfilmer i ottan? Det är för oss, oss med mjölkböndernas dygnsrytm.
Inget är som det ska och världens alla högtalarsystem baserar ut Emil i Lönnebergas "upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp..." Det är bara att hoppas på tåget och se till att få så mycket som möjligt gjort under dessa hysteriska vakna timmar för vad som händer när farbror Doktorn reducerar min kortisondos till obefintlig det törs inte jag tänka på...
Lektion nu. Premiär snart. Vi jobbar på!
Modeveckan...
...i Stockholm har precis inletts... Finns nog ingen risk för att man bjuds in som expertkommentator i år heller...
Ber alla alla känsliga modevänner om ursäkt på förhand...
Ber alla alla känsliga modevänner om ursäkt på förhand...
Mitt oscarstal...
...man vet aldrig av doms händer i livet liksom. Helt plötsligt kanske man står där inför en massa prettomänniskor i dåligt sittande blåsor och smokings. Vem vet liksom? Plötsligt händet det säger triss och det är jag benägen att hålla med om. Ännu har ju ingen hittat varken botemedlet mot cancer eller resten av Laila Bagges klänning... Kanske är det meningn med mitt liv? Har jag äntligen funnit mitt uppdrag här på Tellus? Oklart... Direkt oklart. Desto klarare är dock att jag dyrt och heligt lovat mig själv ända sen barnsben, eller 14-års ben i alla fall, att aldrig stå där mitt i direktdänfgsls och stamma fram nåt om min tacksamhet till Gud och diverse andra agenter... Icke! Jag vill absolut inte påstå att mitt hyllnings/tacktal är färdigputsat däremot har jag vikt en av punkterna till min ömma moder! Kvinnornas kvinna, vår alldeles egna Kajsa Kavat, damen som sprutar visdom och kloka råd likt en outtröttlig vulkan... Barbro Rosén!
VId något svagt tillfälle under lördagen lovade jag mammsen att följa med till "Jarse" och göra alla alpina Gudar osäkra. Hur sugen tror ni fröken kände sig på söndagsmorgonen? Noll... Tror ni att lite lätt snöväder (läs mindre snöstorm) stoppar Babbsan? Icke! Inte ens när vi insåg att mina pjäxor försvunnit spårlöst gav hon sig... 20 minuter senare dök hon upp med pjäxor, glasögon och RIKTIGA skidhandskar. Det var bara att vika in som min syster brukaR säga, och tur var väl det! Satan så trevligt vi hade... Föret var åt helvete precis som frökens kondition men vad gör väl det? Hatten av för mammsen! Med ett lyckligt leende och en självkänsla som Cajsa Bergkvist när hon seglade över 2 meters ribban första gången traskade jag sen omkring i mitt underställ resten av söndagen... Känslan av att vara en sann friluftare går minsann inte av för hackor. Puss på mamma!
Veckans näst största kram går till all personal i järvsöbacken... Så himla charmiga och trevliga!
VId något svagt tillfälle under lördagen lovade jag mammsen att följa med till "Jarse" och göra alla alpina Gudar osäkra. Hur sugen tror ni fröken kände sig på söndagsmorgonen? Noll... Tror ni att lite lätt snöväder (läs mindre snöstorm) stoppar Babbsan? Icke! Inte ens när vi insåg att mina pjäxor försvunnit spårlöst gav hon sig... 20 minuter senare dök hon upp med pjäxor, glasögon och RIKTIGA skidhandskar. Det var bara att vika in som min syster brukaR säga, och tur var väl det! Satan så trevligt vi hade... Föret var åt helvete precis som frökens kondition men vad gör väl det? Hatten av för mammsen! Med ett lyckligt leende och en självkänsla som Cajsa Bergkvist när hon seglade över 2 meters ribban första gången traskade jag sen omkring i mitt underställ resten av söndagen... Känslan av att vara en sann friluftare går minsann inte av för hackor. Puss på mamma!
Veckans näst största kram går till all personal i järvsöbacken... Så himla charmiga och trevliga!
Kalla mig konservativ...
... men när ändrades "Lets Dance" 's slogan til "lite sång, lite dans, lite naket..."? Jag är stelbent, präktig och konservativ. Jag vet!
Visst känner väl även jag hur de betryggande vågorna sveper in över oron när man ser Laila Bagge fladdra förbi i... ja vadå? Bikini? Där har man ju liksom det fysiska beviset för att man faktiskt kan se precis så härlig ut som man känner sig om x antal år. Tack för den! Men nog känns det väl ändå som om det blivit inflation i korsetter, troschocker, kort kort och slitsar? Konservativ javisst, påminn mig bara.... Men missförstå mig rätt, det handlar absolut inte om bitterhet. Inte avundsjuka heller... Självklart vill man flasha benen i tv-rutan när dom ser ut som Bagges eller BlondinBellas, vem skulle inte? Och självklart förstår väl även jag att deltagarna inte klär sig själva, visst visst. Och absolut att man känner trycket hit och dit, lägg till lite smicker från diverse människor bakom kameran och långklänningen är ett minne blott... Men kanske någon gång ibland? Handen upp alla vi som saknar väder-Tones vita spetsdröm med polokrage! Ingen folkstormning där jag vet... Nej, i väntan på en ny modetrend så får nog fröken stå ut med en massa läckra ben, rumpor och tuttar som fladdrar förbi i rutan. Tänk om man kunde få se lite manlig hud en gång också...
Visst känner väl även jag hur de betryggande vågorna sveper in över oron när man ser Laila Bagge fladdra förbi i... ja vadå? Bikini? Där har man ju liksom det fysiska beviset för att man faktiskt kan se precis så härlig ut som man känner sig om x antal år. Tack för den! Men nog känns det väl ändå som om det blivit inflation i korsetter, troschocker, kort kort och slitsar? Konservativ javisst, påminn mig bara.... Men missförstå mig rätt, det handlar absolut inte om bitterhet. Inte avundsjuka heller... Självklart vill man flasha benen i tv-rutan när dom ser ut som Bagges eller BlondinBellas, vem skulle inte? Och självklart förstår väl även jag att deltagarna inte klär sig själva, visst visst. Och absolut att man känner trycket hit och dit, lägg till lite smicker från diverse människor bakom kameran och långklänningen är ett minne blott... Men kanske någon gång ibland? Handen upp alla vi som saknar väder-Tones vita spetsdröm med polokrage! Ingen folkstormning där jag vet... Nej, i väntan på en ny modetrend så får nog fröken stå ut med en massa läckra ben, rumpor och tuttar som fladdrar förbi i rutan. Tänk om man kunde få se lite manlig hud en gång också...
idolen
Hört på radion
- Att om man konsumerar mer än 3 koppar kaffe per dag så reduceras risken för demens radikalt. Var det inte det jag sa? Det svarta guldet!
- Att medelsvensken flyttar 10ggr under sitt liv... Kul att man passerade den gränsen någonstans i högstadiet...
Det var bra så...
Intelligenstest
Jodu... Hur svårt kan det vara egentligen? Världens kaxigaste 24-åring fick anta en mycket mer ödmjuk sida i morse och ringa mammsen... Hur fyller man i en sån här blankett? Tack för den sa självförtroendet och gömde sig i ett hörn.
Vi jobbar på...
Vi jobbar på...
Vi försöker igen!
Men nu var det dags igen...
Uppehållet är över och vattnet har återigen børjat porla under Sattygens broar...
Dock insåg båda systrarna Rosén att minnet var i samma kvalitet som en guldfisks...
Pinsamt!
Ja, vi har glömt lösenordet och kommer följdaktligen inte åt vår blogg längre...
Så nu mera hittar ni oss på
UTMANINGEN
-Kurt & Kent
Min babe
Nej han framför inga serenader utanför mitt sovrumsfönster. Inte heller skriver han dikter. Men han laddar min mobiltelefon nattetid bara "för att han såg att det behövdes" när jag däckat i soffan... Och det om något är väl ändå romantik 2009?
intagningsprov
I veckan har vi utsatt 20 st minst sagt ambitiösa unga dansare för årets audition. Jag minns fortfarande mitt livs första audition... Till Hälsinglands det också. En livrädd Hanna Rosén i silverfärgade jazzbyxor stapplade in på Renstedska. Baletteknik, improvisation/mimik, arabesquer, jazz och stretdance... Provet tycktes aldrig ta slut. Efter 4 timmar, precis innan mamma tänkte anmäla mig som försvunnen, dök jag upp hemma med ett kontrakt i handen. Jag har något svagt minne av en kram från min ömma moder. Det är direkt oklart om den fysiska utmattningen ens kunde mäta sig med den psykiska. Åh herregud... Jo du, gissa vilken skitsmal liten snorunge som inte sovit alls den senaste månaden? Jojo.. Åk 8 gick ju milt sagt i träningsvärken och krokodiltårarnas tecken.
Om jag vore en stor och respekterad skribent, i klass med Selma Lagerlöf typ, skulle jag kanske kunna ge er en glimt av den skräckblandade förtjusningen som medföljer en audition... När du söker Hälsinglands DansTeater slipper du visserligen nummerlappen à la Balettakademien (eller skidskytte-VM för den som vill... skillnaden är obefintlig) men stämningen i lokalen den är nog alltid densamma... Dagligen pumpar medier, granntanter och diverse professorer oss fulla med skräckscenarion och skrönor om de förtappade umgdomarna i vårt lilla lagoma land. Besök ett intagningsprov och ni är frälsta! Det är en härlig, och lite lätt annorlunda känsla, som infinner sig i magtrakten när ungdomar är beredd att satsa och jobba hårt för att nå sina mål. Hatten av för alla er som sökte och presterade, för det gjorde ni! De flesta presterade långt över sina egna och våra egna förväntningar när det väl var dags!
En hyllning
Jag vet att jag upplevs som sarkastisk. Rätt ofta också. Och den iaktagelsen är inte helt tagen ur luften. Men denna hyllning är helt uppriktig. Jag svär och lovar över allt heligt samt min gamla scoutskjorta. Jag beundrar alla dessa fotbollsfruar!
Länge trodde jag själv att jag tillhörde denna gyllene skara och att min plats i denna grupp var säkrad genom att jag frekvent höll handen med en av sportens utövare... Ack så fel jag hade. Det är en enorm skillnad mellan att vara tillsammans med en fotbollsspelare och att vara en fotbollshustru. Inte ens barnafödande är en garanti för titeln.
Så vem är hon? Vem är kvinnan bakom titeln och myten? Efter några timmar på höghammarhallens hårda träläktare (känsel och blod har precis kommit tillbaka) har jag tillsammans med mitt filosoferande andra jag kommit fram till några kriterier:
En fotbollshustru skulle aldrig missa första matchen, hur trött hon än är.
En fotbollshustru kommer inte dit med håret i hästsvans. Håret är välslingat, välfönat och polerat.
En fotbollshustru skulle aldrig drömma om att visa sig på den en fotbollsturnering utan nymanikyrerade naglar och klanderlös make up. (Påsar under ögonen existerar inte.)
En fotbollshustru har inga som helst svårigheter att skilja på reglerna för fotboll inom och utomhus.
En fotbollshustru är lika taktisk i sitt klädval för dagen som militären inför en dygnsmarsch, inget lämnas åt slumpen. I mitt stilla sinne undrade jag under förmiddagen om SåFin hade ett enda plagg kvar på sin "nyss inkomna -hylla". Höga jeans i exakt rätt nyans av blått, de renaste mockastövlar du kan tänka dig, sprillans nya hoods av svindyra sportdesigners, kritvita toppar och lyxiga stickade ullkoftor trängdes på läktaren. (Helt plötsligt kändes mina för stora baggyjeans, pojkvännens kofta och gårdagens smink inte som en jättebra idé längre.)
En fotbollshustrus barn är lika klanderfritt klädda och välkammade som sin mamma, och inte heller verkar de ha några problem med att pallra sig upp i ottan. Icke! Samtliga små fotbollsbarn tultar däremot runt fotbollsplanen som om det vore uttagningen till årets kelgris eller liknande.
En fotbollshustru skulle aldrig komma på tanken att köpa en av sporthallens färdigbredda baguetter. Aldrig! Istället dukar de upp hembakat bröd med GI-riktiga pålägg, hemmahackade sallader med intressanta oljor samt det mest väldoftande kaffe du kan tänka dig.
Avundsjuk? Jajamensan! Jag beundrar dessa kvinnor. Det är minsann skillnad på folk och folk och nu är det nog bara att inse att i vissamligor kommer man aldrig att spela. Hatten av för er ni är värd all beundran coh folkets jubel. Lyckliga vore ni fotbollsspelare som har en tvättäkta fotbollshustru på läktaren!
Tack för mig, hej!
Länge trodde jag själv att jag tillhörde denna gyllene skara och att min plats i denna grupp var säkrad genom att jag frekvent höll handen med en av sportens utövare... Ack så fel jag hade. Det är en enorm skillnad mellan att vara tillsammans med en fotbollsspelare och att vara en fotbollshustru. Inte ens barnafödande är en garanti för titeln.
Så vem är hon? Vem är kvinnan bakom titeln och myten? Efter några timmar på höghammarhallens hårda träläktare (känsel och blod har precis kommit tillbaka) har jag tillsammans med mitt filosoferande andra jag kommit fram till några kriterier:
En fotbollshustru skulle aldrig missa första matchen, hur trött hon än är.
En fotbollshustru kommer inte dit med håret i hästsvans. Håret är välslingat, välfönat och polerat.
En fotbollshustru skulle aldrig drömma om att visa sig på den en fotbollsturnering utan nymanikyrerade naglar och klanderlös make up. (Påsar under ögonen existerar inte.)
En fotbollshustru har inga som helst svårigheter att skilja på reglerna för fotboll inom och utomhus.
En fotbollshustru är lika taktisk i sitt klädval för dagen som militären inför en dygnsmarsch, inget lämnas åt slumpen. I mitt stilla sinne undrade jag under förmiddagen om SåFin hade ett enda plagg kvar på sin "nyss inkomna -hylla". Höga jeans i exakt rätt nyans av blått, de renaste mockastövlar du kan tänka dig, sprillans nya hoods av svindyra sportdesigners, kritvita toppar och lyxiga stickade ullkoftor trängdes på läktaren. (Helt plötsligt kändes mina för stora baggyjeans, pojkvännens kofta och gårdagens smink inte som en jättebra idé längre.)
En fotbollshustrus barn är lika klanderfritt klädda och välkammade som sin mamma, och inte heller verkar de ha några problem med att pallra sig upp i ottan. Icke! Samtliga små fotbollsbarn tultar däremot runt fotbollsplanen som om det vore uttagningen till årets kelgris eller liknande.
En fotbollshustru skulle aldrig komma på tanken att köpa en av sporthallens färdigbredda baguetter. Aldrig! Istället dukar de upp hembakat bröd med GI-riktiga pålägg, hemmahackade sallader med intressanta oljor samt det mest väldoftande kaffe du kan tänka dig.
Avundsjuk? Jajamensan! Jag beundrar dessa kvinnor. Det är minsann skillnad på folk och folk och nu är det nog bara att inse att i vissamligor kommer man aldrig att spela. Hatten av för er ni är värd all beundran coh folkets jubel. Lyckliga vore ni fotbollsspelare som har en tvättäkta fotbollshustru på läktaren!
Tack för mig, hej!
i dubbel bemärkelse
Bjällerklang, choklad och tomtebloss.. Men allt roligt har ett slut... God morgon och välkommen idag har vi urinvägsinfektion! Jojomensan! Taggtråd någon? Men nog inser man att man hittat en riktig prins när han spenderar en dryg timme på toalettens hårda golv bara för att hålla handen. Pluspoäng älskling, pluspoäng!
Ja vem som tagit platsen som husgud just nu det avslöjar ju bilden... Underbart! Jag återkommer...
Ut med det gamla, in med det nya!
Jajamensan, ännu ett år har gått och det börjar bli dags att summera. (Synd att göra samma misstag igen liksom.) Under det gångna året har jag hunnit med att: påbörja högskolestudier. volta med en bil på väg hem från mina högskolestudier. blivit stamkund på max. insett att charmen med charter nog tillhör den gångna tiden. hoppat av högskolan. ångrat mig. hoppat på mina studier igen. lämnat storstaden på riktigt. hittat många fördelar med Oslo. kraschat ännu en mobil. skickat drygt 10 000 sms. åkt så pass mycket tåg att SJ numera klassar mig som vip-kund. fått diagnosen astma. (med 100% säkerhet) fått diagnosen inte astma. (vad hände med den där säkerheten?) träffat min kaffetiger. genomgått en bronkoskopi. (rekommenderas inte.) firat jul med familjen. (för första gången på måååånga år.) slutat snusa. skrivit min första tenta. fått mitt livs första sjukskrivning. tagit paus i studierna, igen. (har nån svårt att bestämma sig eller vad?)
Så vad lär vi oss av det här? Summering: Jag är fortfarande knappast mogen för vidarestudier, mitt betyg i hemkunskap säger absolut inget om min begåvning i köket, mina stackars elever får alldeles för många sms och det börjar bli dags att plocka hem nya kataloger från fritidsresor. Kanske är det dags att inse att jag faktiskt fyller vuxen på riktigt även om intellektet inte följer den normala exponentialkurvan? Oklart, direkt oklart.
Så var det ju det här med nyårslöften. Visserligen har ju jag en alldeles egen syn på det hela där man ger sina löften på nyårsafton och sen har det resterande året på sig att förverkliga sitt/sina påhitt. Så även i år... Dock slog jag ju på stort och lovade dyrt och heligt att uppfylla 5 nya saker med det enda resultatet att jag glömt det mesta inom en vecka. Det enda jag minns än idag är hur jag lovade att sluta svära... Och det löftet lär vi ju få jobba vidare med ännu ett år.
Nytt år och nya möjligheter. Jajamensan! Samtliga drömmar/planer ligger på tillfället på is i väntan på besked från frabror doktorn men den som väntar på något gott... Troligt är ju i alla fall att fröken i vanlig ordning ställer till massa trubbel och trassel men men, mer stoff till den kommande biografin :)
Bäst just nu: Lars Molins samlade verk på dvd.
Sämst just nu: Allergisk alveolit. Vi lämnar det så...
Citatet: Samtliga av Loffe Carlssons repliker i "Yngve Frej".
Värdelöst vetande: Pentagon har 284 toaletter. (http://www.onodiginformation.se/)
Så vad lär vi oss av det här? Summering: Jag är fortfarande knappast mogen för vidarestudier, mitt betyg i hemkunskap säger absolut inget om min begåvning i köket, mina stackars elever får alldeles för många sms och det börjar bli dags att plocka hem nya kataloger från fritidsresor. Kanske är det dags att inse att jag faktiskt fyller vuxen på riktigt även om intellektet inte följer den normala exponentialkurvan? Oklart, direkt oklart.
Så var det ju det här med nyårslöften. Visserligen har ju jag en alldeles egen syn på det hela där man ger sina löften på nyårsafton och sen har det resterande året på sig att förverkliga sitt/sina påhitt. Så även i år... Dock slog jag ju på stort och lovade dyrt och heligt att uppfylla 5 nya saker med det enda resultatet att jag glömt det mesta inom en vecka. Det enda jag minns än idag är hur jag lovade att sluta svära... Och det löftet lär vi ju få jobba vidare med ännu ett år.
Nytt år och nya möjligheter. Jajamensan! Samtliga drömmar/planer ligger på tillfället på is i väntan på besked från frabror doktorn men den som väntar på något gott... Troligt är ju i alla fall att fröken i vanlig ordning ställer till massa trubbel och trassel men men, mer stoff till den kommande biografin :)
Bäst just nu: Lars Molins samlade verk på dvd.
Sämst just nu: Allergisk alveolit. Vi lämnar det så...
Citatet: Samtliga av Loffe Carlssons repliker i "Yngve Frej".
Värdelöst vetande: Pentagon har 284 toaletter. (http://www.onodiginformation.se/)
